En liten julreflektion

Ja då var det jul igen och här sitter man mätt och belåten på all vegansk julmat som jag lyckats trycka i mig. Kvällen med familjen var trevlig och intressant. Julklapparna under grannen tycktes aldrig nå ett slut. Klapparna öppnades en i taget, för att visa vad en och varje hade fått, och vem som hade lagt ner tid och pengar på presenten. Tanken bakom processen var välmenad, det är viktigt att visa uppskattning. Dock mot bakgrund av den stora mängden julklappar tycktes processen aldrig ta slut, och det var svårt att inte tänka på den enorma kommersiella konsumtion som är en del av dagens julfirande. Förskräckligt när man sitter och funderar på all den stress, arbete och pengar som ligger bakom dessa välmenande gåvor.

Samtidigt är det svårt att inte reflektera över vad som sker i världen utanför vårt lilla julehus. Att köpa julklappar tycks vara en lyx som så många andra aldrig kan unna sig. I Filippinerna finns det människor som fortfarande letar delar av sitt bortblåsa hus, som undrar om familjemedlemmar fortfarande är vid liv. I Syrien flyr människor landet dagligen. De lämnar släktingar, vänner och bekanta som de kanske aldrig må lägga ögonen på igen. Tortyr tycks vara vardag för vissa människor, inte enbart i Syrien. Det finns de människor som försöker hitta rent vatten och mat för dagen.

Utan tvekan kan vår jord tyckas vara en plats fylld av lidande och elände, och visst är det så på sina platser. Men det finns också mycket vackert och positivt, och det börjar bland annat i våra tankar. Allt som formas i våra tankebanor kan för eller senare manifestera sig till verklighet.

Julen är en tid att begrunda vår existens och hur den står i relation till andra, i alla fall för mig. Det kanske inte finns mycket som vi kan göra i stunden, men att skänka alla dessa människor lite tid i våra tankar är något som vi alla kan och bör göra. På så vis bevisar vi för oss själva att deras lidande finns med oss på något hörn, att vi är medvetna om vad som pågår utanför vårt lilla julfirande, att vi vill alla väl, att vi helt enkelt är medmänskliga. Så länge vi är villiga att låta så ett frö av medlidande, så länge finns det hopp.

För er som redan nu känner er redo och manade att bidra mer än bara era tankar: Ta en titt här.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och God Hälsa!

Jesper Shuja 

Debatt: Att äta djur eller att inte äta djur

En viktig debatt i vårt postmoderna samhälle är frågan kring om vi bör eller inte bör äta djur. I min åsikt och förståelse lär frågan bli en av de största under 2000-talet. Detta grundar sig i det faktum att vår planet och miljö inte kommer att överleva en fortsatt liknande utveckling i relation till det enorma resurskrävande projekt som djurindustrin är. (Ja, det kanske är en sanning med modifikation. Vår planet lär överleva. Troligare är det att vi inte lär göra det om vi fortsätter i denna takt). Helt enkelt är det inte en hållbar utveckling. Till och med mina fjärdeklassare upp till sexan vet detta då de har arbetat med hållbar utveckling under terminens gång. Det påverkar inte enbart vår miljö i form av förstörelse i naturen, men det påverkar även världens fattiga. Klyftorna blir bara alltmer tydliga.

Därtill kommer att människors hälsa, i västvärlden, blir allt sämre. Hjärt- och kärlsjukdomar skjuts i höjden och det tycks kvittar hur mycket pengar vi fördelar och skänker till fonder så ter det sig så om vi inte är närmare att lösa cancergåtan (är det verkligen en gåta?). Och då ska vi inte ens nämna frågan om diabetes och flertalet autoimmuna sjukdomar (vilket jag ändå tycks lyckas med).

Utöver allt detta så har vi den mycket gamla och klassiska dilemmat kring ”är det verkligen moraliskt rätt att äta djur?”.

Här har ni en mycket intressant debatt kring fenomenet om man bör eller inte bör äta något med ett ansikte. Debatten tar upp liknande funderingar som jag har nämnt ovan. (Om ni inte orkar se hela, så spola fram till 01:30, då det är enbart ca: 14 minuter kvar. Då får ni höra de båda lagens slutargument).

Dr. Neal Barnard, en av tungviktarna kring näringsforskning. 

Om ni har sett debatten, vilket lag anser ni ha de starkaste argumenten?

Jesper Shuja 

Lite inspiration till ”livsnjutaren”

I min egen omgivning har det sakta men säkert börjat växa en nyfikenhet kring detta med vegansk matlagning. Folk börjar få ett större intresse för detta med hälsa och kost och ser sambandet mellan vegetabilier och hälsa. Det flera nyfikna har problem med är just vad de ska laga och om det blir gott. Tveklöst är detta viktiga argument för att man ska fortsätta äta hälsosamt.

Här har ni Mattias Kristianssons (”2012 års bästa ”Bak & Dessert”) 7 vegan recept för ”livsnjutaren”:

 

Det är en myt att människor som väljer att äta veganskt inte är livsnjutare. Jag skulle nog vilja påstå att det är tvärtom.

Jesper Shuja 

Hör vi hemma på denna planet?

På senare tid har jag börjat följa serien Louie med komikern Louis C.K. I mångt och mycket är han en frisk fläkt då han, inte olikt många andra komiker, trotsar vad som anses politiskt korrekt och helt enkelt bryter alla normer. Vad som gör honom säregen, i min uppfattning, är att han är så brutal, det finns verkligen inga gränser för hans humor. Om någon verkligen utnyttjar sina rättigheter att få säga vad de vill så är det denna individ.

Nyligen såg jag på en av hans sketcher från Live at the beacon theater i New York. Han diskuterar hur den s.k. vita människan förmodligen inte kommer från denna planet. Hans argument bottnar i det faktum av hur många av oss som faktiskt inte verkar trivas här, då vi väljer att förstöra vår omgivning. Helt enkelt verkar vi ha ett problem att låta landskapen och miljön få lov att se ut som de alltid gjort. Vi vill förändra, förstöra och tenderar att inte vara nöjd med vår omgivning. Maten finns överallt, på och under marken, i träd och buskar och stora fält fyllt med massa näringsrika vegetabilier. Men de flesta av oss nöjer oss inte med det som naturen skänkt oss. Bättre att hoppa på oskyldiga medvetna varelser för att släcka vår omättliga demoniska törst för förstörelse, kvittar hur det förgör vår planet för att inte nämna vår egen hälsa. För om vi verkligen hörde hemma och var nöjda och trivdes på denna blå planet, med all dess vackra mångfald, hade vi verkligen då lämnat ett sådant markant och djupt sår i henne?

 

Jesper Shuja 

Ta ett grönt år med ICA

ICA är inte sena på att följa det nya paradigmskiftet och vill då givetvis hänga med denna kommande gröna trend. Precis som alla andra företag är vinst och pengar oftast den största moroten som lockar. I ljuset av detta är det föga förvånande att ICA hänger på. Men hellre att ett företag går med vinst på grönt och frukt, det gynnar oss alla på ett konkret sätt. Låt oss hoppas att de väljer att ta in mer ekologiska och inhemska produkter så blir det ännu bättre. Och låt oss även hoppas att andra företag följer denna trend.

 

Jesper Shuja 

Tomatsoppa med solrospesto

Under mörka och kalla vinterkvällar behöver vi alla något varmt och gott i hopp om att värma både själ och kropp. En favorit som jag och sambon ofta tillagar är en tomatsoppa med en underbar solrospesto. Jag har aldrig tidigare varit förtjust i tomatsoppa, men tro mig, solrospeston gör hela skillnaden. Den ger inte bara mycket smak men den ger även en större fyllighet som gör att man blir mätt och belåten.

Här har ni ett recept för 4 personer (2 om ni är riktigt hungriga):

Tomatsoppan:

• 1 gul lök, hackad
• 3 vitlöksklyftor, hackade
• 1 msk olivolja
• 1 burk(ar) konserverade körsbärstomater
• 5 dl vatten
• 2 msk grönsaksfond
• 1 krm salt
• 2 krm nymald svartpeppar
• 1 tsk torkad basilika
• 1 dl Oatly iMat (13 % eller 7 %)

Solrospeston:

• 0,75 dl solrosfrön, torrostade
• 1 vitlöksklyfta
• 1 kruka färsk basilika
• 1 dl olivolja (Kan ta mindre mängd)
• 0,5 tsk flingsalt
• 1 krm nymald svartpeppar

Så här går du tillväga med peston:

Mixa torrostade solrosfrön med övriga ingredienser i en mixer eller med en stavmixer. Sedan sätt i den i kylen.

Själva tomatsoppan:

1. Fräs lök och vitlök i olivolja ett par minuter i en gryta
utan att det tar färg
2. Tillsätt tomater, vatten och fond och krydda med salt, peppar, basilika.
3. Låt småkoka i cirka 15 minuter under lock
4. Tryck med en sked på tomaterna mot grytans insida så att de spricker
5. Mixa soppan slät och tillsätt sedan Oatly iMat
6. Låt koka ihop några minuter och smaka av
7. Häll upp soppan i skålar, ringla i pesto

Ett tips är att ha till ett riktigt gott surdegsbröd, det förhöjer upplevelsen till oanade höjder. Smaklig spis!

 

(Receptet kommer från Oatlys hemsida, med några modifikationer)

Jesper Shuja 

Forks over knives: Varning, det här kan rädda ditt liv

Om det är en dokumentär ni ska se i år så är det Forks over knives. Utan tvekan var denna filmen en av de största inspirationerna till varför jag valde att redan nu gå över till en helt vegetabilisk kost, m.a.o. utan att tillsätta några animaliska produkter. Till skillnad från många andra dokumentärer, som behandlar vegetabilisk kost, så ligger inte fokus på de olika moraliska dilemman som existerar med att äta djur, även om den nuddar vid det. Uteslutande är fokus på människans hälsa och den näring som vi får i oss genom vår kost.

Det som imponerar mest på mig är den oerhört starka forskning som står bakom denna dokumentär (en forskning som jag i nulägget själv läser mig djupare in på). T. Colin Campbell, Professor Emeritus, är en av de tunga namnen bakom filmen och anses vara en av de främsta, om inte den främsta, inom näringslära. Inte bara har han arbetat med frågor kring protein och vår hälsa i över 50 år, utan han har även publicerat Kina Studien, 20 år långt forskningsprojekt, som anses vara den största forskningsrapporten kring människors påverkan av matvanor. Utöver Campbell har vi Caldwell Esselstyn Jr, läkare och forskare, som har under många år arbetat med patienter, hjärt-och kärlsjukdomar, som ansetts vara utan hopp men ändå lyckats få dem till maximal hälsa med hjälp av en vegetabilisk diet. Sedan har vi John A. McDougal, läkare och forskare, som lyckats hjälpa  b.la. cancerpatienter att bli av med sin cancer helt och hållet enbart med hjälp av en vegetabilisk kost. Även andra forskare presenteras.

Budskapet med hela dokumentären är att du kan:

• undvika hjärt- och kärlsjukdomar helt och hållet, eller återgå till bra hälsa om du redan har problem
• undvika de flesta cancer sorter eller om du har den att i många fall få den att att försvinna helt
• bli helt och hållet av med diabetes II (en process som går mycket snabbt. Förbättrar även situationen för människor med diabetes I )
• kan förhindra eller behandla kroniska sjukdomar (reumatism, artrit, demens m.fl.)

Kontentan är att du kan förhindra eller behandla de flesta kända sjukdomar, och i många fall även bli av med dem, med hjälp av kost, då specifikt en nyttig, allsidig vegetabilisk kost. Kanske är det så att vi faktiskt inte behöver få mer och mer smärtor enbart för att vi blir äldre, utan att vi de facto kan få leva ett värdigt och smärtfritt liv, m.a.o. en mycket högre livskvalité.

Om ni är oroliga för att forskningsrabblet ska bli jobbigt att följa, så har jag goda nyheter, de gör det väldigt lättförståeligt med hjälp av lättförstådda animationer m.m. som tydliggör vad som sker i kroppen och psyket. Det kan även tilläggas att själva boken Forks over knives låg på toppen av New York Times bäst säljande lista, just nu på 8:e plats. Boken innehåller även 125 recept.

Förstår att många av er säkerligen ställer er skeptiska till denna information, källkritik är alltid viktigt. Men innan ni väljer att frångå denna vitala information och forskning, varför inte se dokumentären och därefter bilda er en egen uppfattning? Det kan tyckas att vi alla har så mycket mer att vinna på detta än vad vi har att förlora. Här har ni en trailer:

Det tog mig ett tag innan jag fattade poängen med titeln, ”Forks over knives”, men den ter sig tämligen logisk om man tittar på bilden, det är bättre att äta hälsosamt med gaffeln än att hamna under kniven.

Jesper Shuja 

Nytt kapitel i mitt liv: Veganism

Idag är en historisk dag, det är dagen då jag avslutar min  vegetariska livsstil och påbörjar ett nytt kapitel i mitt liv, nämligen en vegansk livsstil. Ingen mer traditionell Pizza eller glass, ingen mer Marabou mjölkchoklad och inga fler tårtor eller bakelser gjorda på mjölk och ägg. Till viss del känns det skrämmande, men den rädslan överskuggas av känslan av att det känns rätt, för mig, på alla nivåer. Det må låta som jag förlorar en massa olika alternativ i kostväg, men sanningen är den att jag anser att jag tvärtom förvärvar massa nya alternativ och idéer, något som känns ytterst spännande.

Det kan tänkas att det svåra med den veganska livsstilen är maten, men det är den sociala biten som kan, mot förmodan, vara den mer besvärligare aspekten. Under 10 år som vegetarian tog de ändlösa frågorna aldrig slut. Det i sig var inget problem, då jag tycker om att diskutera kost och hälsa, problemet grundar sig på de människor som har ställt samma frågor under flera år och fortsätter med det. Typ ”får du tillräckligt med protein”, ”varför äter du inte kött, det är naturligt, det är så gott”, ”hur vet du att växter inte har känslor”. När det väl kommer till kritan så kan jag leva med de frågorna, och som nämnt tidigare så kan jag de facto tycka att det är rätt kul, speciellt om frågorna ställs på rätt sätt, nyfikenhet osv.

Men det riktiga stora problemet är utanförskapet, att man upplevs som annorlunda, konstig, löjlig och arrogant. Den arroganta delen kan jag dock hålla med om, speciellt när mitt tålamod tryter, då lär jag använda all min kunskap i ett och samma svep och kasta all vetenskap och forskning i nyllet på någon. Tämligen kontraproduktivt, men känns ofta ganska bra i ögonblicket. Det är en strategi som jag fortfarande arbetar på, och troligen har jag en hel del kvar att arbeta med. Som jag nyligen diskuterade med en god vän, om en person slutar lyssnar på en, då lär budskapet knappast nå fram.

I slutändan handlar det om respekt, från allas håll. Har man det så vet man vem som är ens ”sanna” vänner. Det må vara svårt för mig, periodvis, att förstå de människor som inte alls vill diskutera sina kostval och dess konsekvenser för omgivningen, som inte ens vill reflektera över dem, men det är viktigt att jag försöker ge dem utrymme att göra det valet, även om det känns svårt.

Som med allt så finns det en chans att mina handlingar leder till konsekvensen att vissa människor skjuter bort mig, och det får jag i så fall leva med. Trots allt är det mig själv som jag måste leva med, 24 timmar om dygnet, även om det inte alltid är så lätt. Men om jag slutligen får lov att spä på min hybris, så lever jag ändå i gott sällskap, eller vad tror ni?

 

Spännande tider väntar!!!

 

Jesper Shuja 

En bodybuilders syn på hälsa och matvanor

För mig som person handlar livet delvis om att testa sig själv och utvecklas som människa. Mat är något av det viktigaste som finna för oss alla, och det är även just maten som är något av det svåraste att ändra på beträffande våra vanemönster. Detta är inte på något vis uppseendeväckande mot bakgrund av att de flesta av oss blir tidigt påverkade av våra föräldrars mattradition, samt vår resterande omgivning, vilket innebär att som vuxen har de flesta ätit på ett specifikt sätt under flera år. Det är just dessa invanda traditioner som är så svårt att ändra på, för traditioner säger något om vem vi är, de är en del av vår historia vilket innebär att de är en del av vår identitet. Med andra ord är en ändring av ens matvanor ett potentiellt hot mot ens identitet.

I hopp om att inte simma ut på alltför stereotypiska farvatten, är det min uppfattning att de flesta av oss förmodligen uppfattar en bodybuilder som glad i maten. Om inte vore det troligen svårt för en bodybuilder att faktiskt bygga upp sin kropp, då som vi alla vet kroppens byggstenar, proteiner, härstammar från den mat vi konsumerar. Och om jag simmar lite längre så skulle jag våga påstå att flertalet individer är tämligen övertygade om att det är just kött från djur som är är den basföda som verkligen bygger muskler. Sannerligen är det så att de flesta bodybuilders skulle förmodligen  dela den myten, vilket skulle innebära att en ändring av sina kostvanor skulle vara tufft, troligen tuffare för dem än många andra. Men inte för alla:

Lyckligtvis finns det de individer som de facto vågar utmana den traditionella bilden av mat och proteiner, och som ger den veganska dieten en chans, även om man är en bodybuilder. Trots allt kan vi alla välja att bryta oss loss från de stereotypiska bubblorna som så ofta cirkulerar runtomkring oss. Lyssna gärna på Joshua Knox, bodybuilder, då han först testade 7 dagar för att sedan fortsätta 30 dagar, vilket slutligen ledde till ett nytt sätt att se på maten. Resultaten talar för sig själva:

Jesper Shuja 

Veganskt matlagningsprogram

Eureka, äntligen ett veganskt matlagningsprogram. Under flera år har jag suktat efter ett matlagningsprogram som var anpassat efter veganer/vegetarianer, men ack så omöjligt det har varit. Det glädjande beskedet kommer från The Cooking Channel  och programmet kommer heta How to live to 100 med kocken Jason Wrobel. Han kommer givetvis använda sig av härliga vegetabiliska ingredienser och s.k. Superfoods. Wrobel lär även vara en expert på Raw food så detta lär även vara ett glädjande besked för alla er som är Rawfoodister.

Förhoppningsvis lär programmet även locka icke-veganer, folk som är nyfikna men inte vet hur de ska laga vegansrätter. Förhoppningsvis kan detta inspirera dem att testa lite annat och inse att det finns alternativ till kött. Som med så mycket annat är det just otillräckliga kunskaper som skrämmer bort många. Min uppfattning är att flera individer tror att det är svårare än det behöver vara.

Wrobel lär ha en hel del kända individer som älskar hans matlagning såsom Woody Harrelson, Jeremy Piven, Robin Wright, Sigourney Weaver, och Russell Simmons.

Programmet kommer att börja nu på söndag kl 20:00 på The Cooking Channel, men om ni redan är sugna på några av hans recept så är det bara att följa denna länk.

Jesper Shuja