Jag Är Jason.

Jag Är Jason.

Vem Är Du?

 

Jesper Shuja

 

Kalla Ankas stereotypiska jul

Jag funderar över detta med den senaste tidens debatt kring Kalla Ankas jul på julafton. Det finns en hel del gnäll från flera individer på b.la. Facebook angående förändringarna i Tomtens verkstad. Folk som vill behålla ”våra svenska traditioner” (vad nu det skulle vara). Jag märker tämligen ofta att detta är samma individer som även förespråkar att ”det har alltid hetat negerbulle och det kommer det alltid att göra”. Människor tycks ha en innerlig rädsla för förändringar, att bevara de ”traditioner” som de alltid har känt till. Men finns det verkligen inte utrymme för nya traditioner? Traditioner som inte upplevs som kränkande för andra grupper av människor? Eller är det ett måste att bevara ett synsätt som härstammar från de koloniala kulturrasistiska strömningar som påverkat Sverige under århundraden, i vårt medvetna eller undermedvetna? (Om ni vill se ett nyhetsinslag besök denna länk på SVT-Play)

disneyjul_992NY

Jag låter min lärare Malin Glimäng, postkolonial forskare och lektor, på Malmö högskola få säga de sista orden:

Galningen med uttalad främlingsfientlighet och järnrör är för mig inte så skrämmande jämfört med den utbredda skara i vårt land som ”inte är rasister” men som ivrigt skapar och gillar Fb grupper där man i muntert samförstånd föraktar det som anses på tok för politiskt korrekt.

Nu det här med Disney….suck! Disney väljer att ta bort material som härstammar från 1930-talet och som anses symbolisera problematiska stereotyper. Är det då inte lågt, pinsamt och rätt så obehagligt att massor av ‘vanliga’ svenskar höjer sina röster i protest?!
Varför behöver man så desperat stereotypiska bilder av andra i sitt liv? Varför blir det ingen riktig jul utan dessa bilder? Varför känns det så hotfullt för medelsvensson att släppa taget om de gamla kvarlevorna från kolonialtiden?
Hur kan man vara så otroligt fäst vis rasistiska avbilder och ändå anse sig icke-rasist? […] Tänk att Disney av olika anledningar går ut och säger: ‘vi kan inte längre stå för dessa stereotyper’. Och då…då skallar ropen från det vita medelklass Sverige ut över sociala medier: ”Men det kan vi!! Vi gillar 30-talsbilderna av Judar och svarta. Snälla låt oss behålla dessa så att även våra barn kan få njuta av känslan att blint ta förgivet rättigheten att förlöjliga andra!!”

Som en klok författare nyligen sa: ”för vita svenskar är rasisten alltid någon annan”

Det är bra att vi har de här diskussionerna i Sverige nu – inte en dag för tidigt…

Jag kunde inte sagt det bättre själv!

 

Jesper Shuja 

Påverkar Hollywood vår inställning till Mellanöstern och islam?

Allt sedan Twin Towers förödelsen har massmedian i väst, och inte minst i Sverige, bombarderats av artiklar om det kvarstående hotet från Mellanöstern. Mot bakgrund av självmordsattentatet i Stockholm, för drygt än en månad sedan, känns hotet mer levande och närvarande än någonsin i vår ”gamla och fria” nation. Nästan dagligen kan vi läsa artiklar som är relaterade till terrormisstänkta, på sistone har dessa varit relaterade till hotet mot Gyllands Posten och Lars Vilks karikatyrer på profeten Muhammed. Bidrar detta till att Sverigedemokraterna får fler anhängare?

Apropå karikatyrer och bilder av olika slag, är inte detta ett nytt fenomen. Alltsedan islams tillkomst och utbredning har Västerlandet målat upp en negativ porträttering av den ”vilda barbaren” från Mellanöstern. Av förståliga skäl målade människor upp denna föreställning mot bakgrund av rädsla, trots allt påbörjades islams stora expansion efter Muhammeds död på 600-talet. Likväl har den negativa framställningen inte avtagit efter nästan 1500 år.

Hollywood har bidragit till denna negativa framställning under en lång period. Alltsedan 1896 har Hollywood producerat över 1100 filmer där människor med ursprung från Mellanöstern gestaltas. Enligt Jack G. Shaheen Professor Emeritus, framstående forskare inom ämnet, har denna framställning nästintill uteslutande varit negativ. Ulf Zander, svensk forskare och historiker, har även han forskat inom ämnet. Zander påpekar att det är troligt att amerikaner påverkats av den stereotypisering som människor från Mellanöstern pålagts. Enbart under de senaste tjugo åren har flertalet storfilmer producerats såsom True Lies, Beslut utan återvändo, Belägringen, Rules of Engagement, 300, Body of lies och Green Zone. Rollistan består ofta av välkända skådespelare som Arnold Schwarzenegger, Denzel Washington, Leonardo DiCaprio, Samuel Jackson och Matt Damon m.fl. Med andra ord kan det tänkas troligt att vi i Sverige även påverkas med hänsyn till vår stora konsumtion av Hollywoodproducerade filmer.

Stereotyper och en negativ porträttering är inget nytt i Hollywood. Under Kalla krigets glansdagar fram till Sovjetunionens fall, då kommunismen betraktades som Röda Faran, går det att följa en mängd filmer som propagerar för det amerikanska synsättet kontra den ryska kommunismen. I och med ryssarnas tillbakagång kan det te sig logiskt att USA eftertraktade en ny ärkefiende. En ökad produktion av filmer med en uppsjö av stereotypiseringar, av människor från Mellanöstern, går att utvisa efter det första Gulfkriget 1991.

Varför Hollywood väljer att avhumanisera ett folkslag och en religion i återkommande filmer är en fråga som kräver större utrymme. Likväl ter det sig föga förvånande att människor i väst, likt i Sverige, får en negativ tankegång varje gång vi hör orden ”Mellanöstern” eller ”islam”. Med andra ord är det tänkbart att film och media är bidragande orsaker till Sverigedemokraternas fortsatta stöd.

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: