Musiksmak och generaliseringar

I ett tidigare inlägg diskuterade jag människans olika musiksmak. Särskilda individer älskar hård rock och andra föredrar salsamusik etc. Men det är inte enbart att vi alla dras till olika toner, tämligen ofta är det nog lätt hänt att vi bygger upp föreställningar om vad han/hon lyssnar på för musik, alltså det handlar om identitet, men en identitet som vi pålägger en annan.

Vi ser på en annan individ, ser på deras klädsel, hårstyle, kroppsutsmyckningar av diverse sorter, och utan att veta vem denna individ är, är det sannolikt att flertalet av oss skulle skapa oss en föreställning av vem denna enskilda varelse är. Som ni säkert redan listat ut nuddar jag vid konceptet stereotypisering, eller med andra ord generalisering.

Ordet stereotypisering (ett begrepp som myntades av psykologen Walter Lippmann på 1920-talet) är något som idag ofta förknippas med något negativt. En stigmatisering som har hämtat kraft från forskningsvärlden och massmedian, och inte sällan utan anledning. Men begreppet i sig själv betyder enbart att människans hjärna förenklar sin omgivning i hopp om att ha möjlighet att bearbeta en alltför komplicerad värld. Detta är något som vi alla gör och är fullt naturligt.

Det blir enbart ett problem när vi medvetet väljer att se på en person ur ett generaliserande perspektiv och håller det för ”sanning”, utan att reflektera. I ett försök att demonstrera människans unikhet, med en skämtsam ton, har ni här ett film klipp från filmen White Chicks (2004):

Jesper Shuja

Påverkar Hollywood vår inställning till Mellanöstern och islam?

Allt sedan Twin Towers förödelsen har massmedian i väst, och inte minst i Sverige, bombarderats av artiklar om det kvarstående hotet från Mellanöstern. Mot bakgrund av självmordsattentatet i Stockholm, för drygt än en månad sedan, känns hotet mer levande och närvarande än någonsin i vår ”gamla och fria” nation. Nästan dagligen kan vi läsa artiklar som är relaterade till terrormisstänkta, på sistone har dessa varit relaterade till hotet mot Gyllands Posten och Lars Vilks karikatyrer på profeten Muhammed. Bidrar detta till att Sverigedemokraterna får fler anhängare?

Apropå karikatyrer och bilder av olika slag, är inte detta ett nytt fenomen. Alltsedan islams tillkomst och utbredning har Västerlandet målat upp en negativ porträttering av den ”vilda barbaren” från Mellanöstern. Av förståliga skäl målade människor upp denna föreställning mot bakgrund av rädsla, trots allt påbörjades islams stora expansion efter Muhammeds död på 600-talet. Likväl har den negativa framställningen inte avtagit efter nästan 1500 år.

Hollywood har bidragit till denna negativa framställning under en lång period. Alltsedan 1896 har Hollywood producerat över 1100 filmer där människor med ursprung från Mellanöstern gestaltas. Enligt Jack G. Shaheen Professor Emeritus, framstående forskare inom ämnet, har denna framställning nästintill uteslutande varit negativ. Ulf Zander, svensk forskare och historiker, har även han forskat inom ämnet. Zander påpekar att det är troligt att amerikaner påverkats av den stereotypisering som människor från Mellanöstern pålagts. Enbart under de senaste tjugo åren har flertalet storfilmer producerats såsom True Lies, Beslut utan återvändo, Belägringen, Rules of Engagement, 300, Body of lies och Green Zone. Rollistan består ofta av välkända skådespelare som Arnold Schwarzenegger, Denzel Washington, Leonardo DiCaprio, Samuel Jackson och Matt Damon m.fl. Med andra ord kan det tänkas troligt att vi i Sverige även påverkas med hänsyn till vår stora konsumtion av Hollywoodproducerade filmer.

Stereotyper och en negativ porträttering är inget nytt i Hollywood. Under Kalla krigets glansdagar fram till Sovjetunionens fall, då kommunismen betraktades som Röda Faran, går det att följa en mängd filmer som propagerar för det amerikanska synsättet kontra den ryska kommunismen. I och med ryssarnas tillbakagång kan det te sig logiskt att USA eftertraktade en ny ärkefiende. En ökad produktion av filmer med en uppsjö av stereotypiseringar, av människor från Mellanöstern, går att utvisa efter det första Gulfkriget 1991.

Varför Hollywood väljer att avhumanisera ett folkslag och en religion i återkommande filmer är en fråga som kräver större utrymme. Likväl ter det sig föga förvånande att människor i väst, likt i Sverige, får en negativ tankegång varje gång vi hör orden ”Mellanöstern” eller ”islam”. Med andra ord är det tänkbart att film och media är bidragande orsaker till Sverigedemokraternas fortsatta stöd.

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: