Facebook: Big Brother’s högra arm eller ett hjälpmedel?

På senare tid har det titt som tätt dykt upp debatter kring detta med sociala medier och förmyndartendenser. Det finns de som menar på att Facebook är delaktiga i bevakningen av vanliga medborgare. Med andra ord finns det dem som är av uppfattningen att Facebook m.fl. är s.k. Big Brother’s (storebrorssamhälle) högra arm.

Jag är den första att medge att jag inte har tillräckliga kunskaper för att avgöra om det finns någon ”sanning” bakom liknande kritik, men visst låter det troligt. Det korta klippet som presenteras nedanför väcker givetvis en del oro. I den anklagas Facebooks ägare Mark Zuckerberg (bilden) för att, till nästan vem som helst, sälja information till högstbjudande. Organisationer som CIA och FBI (SÄPO i Sverige) kan få ta del av information beträffande om du går med i en demonstration, polis informeras om något misstänksamt visar sig i din logg och slutligen kan diktatorer spåra oliktänkande med hjälp av den sparade informationen osv.

Utan tvekan är detta skrämmande tankar, om det finns någon grund i liknande kritik ter det sig inskränka på den personliga integriteten och vår individuella frihet. Men en annan sak som även alarmerar mig är att debatten ibland ter sig vara tämligen enkelspårig. För även om det uppenbarligen finns en hel del negativa aspekter med Facebook och dylika sociala medier, bör även de positiva aspekterna lyftas fram i hopp om att nyansera debatten, eller?

Det finns de individer som de facto är kriminella, att ha möjlighet att spåra upp dem i tid kan tänkas vara en positiv aspekt. Den arabiska vårens bedrifter med hjälp av bl.a. Facebook är något som inte borde försummas. Om någon person försvinner spårlöst (av olika anledningar) kan den sparade informationen förhoppningsvis vara till nytta, etc.

Mina sistnämnda funderingar ska inte på något vis tolkas som om jag försöker försvara ett förmyndarsamhälle, men jag anser att det är av stor vikt att inte bidra till en alltför skev bild av en komplicerad ”verklighet”. Med det sagt, kommer jag nästintill alltid att förespråka människans rätt till personlig frihet och okränkbarhet.

Vad är era funderingar?

The price of freedom is eternal vigilance

Jesper Shuja

Vänner, Star Trek och Personlig utveckling

Då börjar kvällen gå till ända, men en trevlig kväll med gott sällskap har jag fått erfara. Ibland glömmer man bort de saker i livet som betyder så mycket för ens välmående, goda vänner och intressanta diskussioner hör till några av de viktigaste.

Kvällens diskussioner behandlade en mängd olika ämnen, allt från akademiska studier, karriärval och trivsel på jobbet till olika trosuppfattningar och vikten av tolerans för de som inte delar samma tro. Ett intressant tema under sluttampen av kvällen var diskussionerna som kretsade kring olika TV-serier, varav Star Trek diskuterades flitigt.

För mig har Star Trek länge haft en stor inverkan på mitt liv. Jag började följa Star Trek The Next Generation när jag var endast en liten parvel på 16 år. Under de kommande åren följde jag serien slaviskt. Men för mig handlade inte mitt stora Star Trek intresse endast om kärleken för Sci Fi, utomjordingar, rymdäventyr och massa annat spännande. Det var filosofin bakom serien som väckte mitt intresse. Tämligen snabbt insåg jag att serien hade ett djup som sträckte sig långt förbi de traditionella serierna på dumburken.

20111227-233315.jpg

De olika temana som serien behandlade hade alla ett gemensamt grunddrag, nämligen människans potential för att utvecklas till något bättre. Flera av delarna tog upp olika dilemman som vi som människor dagligen får ta oss an. Detta påverkade mig med en sådan kraft vilket följaktligen bidrog till att jag ville utvecklas som människa, därav valde jag att satsa på utbildning, något som jag dessförinnan hade förlorat hoppet om. Jag började studera på folkhögskola för att ta igen det som jag tidigare hade missat för att slutligen hamna på universitet och högskola. Än idag anser jag att personlig utveckling är en av de mest vitala saker som bidrar till meningen med livet, vare sig man väljer en akademisk framtid eller inte. Den uppfattningen har jag erhållit av bl.a. Star Trek.

Hur har Star Trek eller någon annan serie eller film påverkat dig?

Här får vi ett smakprov från Kapten Jean-Luc Picards visdom. Vad utgör definitionen för en självmedveten varelse? Hur avgör vi det?:

Jesper Shuja

God Jul och 5 km: En bra julklapp

Då var stunden kommen, högtiden som ”alla” barnen har väntat på, och säkerligen flera vuxna,  julafton. Det en tid då många av oss kommer, enligt vår jultradition,  sitta vid julgrannen och spänt vänta på den årliga julklapps utdelningen som den gamla tjocka mannen i rött delar ut, om vi nu varit snälla under det gångna året.

Men i år har jag valt att ge mig själv en alldeles underbart hälsosam julklapp, 5 km. Under åtta veckor har jag, tre gånger i veckan, varit ute och joggat, successivt byggt upp min form igen som jag förlorade för cirka ett och ett halvt år sedan. Denna julaftonsmorgon, i sällskap av min flickvän, begav jag mig ut på min första stora utmaning, att jogga 5 km utan att stanna.

Det gick vägen och jag lyckades att erhålla en av de bästa julklapparna som jag hade kunnat önska mig i år. Nu blir nästa projekt att springa 1 mil, något som jag lär bli klar med under den kommande våren. Vad har ni önskat er av Tomten i år? Tack för att ni har tagit del av min lilla egoboost, något som vi alla behöver lite då och då.

Här är något som alltid har inspirerat mig, och säkert många andra som växte upp under 1980-talet:

God Jul mina vänner

Jesper Shuja

Musiksmak och generaliseringar

I ett tidigare inlägg diskuterade jag människans olika musiksmak. Särskilda individer älskar hård rock och andra föredrar salsamusik etc. Men det är inte enbart att vi alla dras till olika toner, tämligen ofta är det nog lätt hänt att vi bygger upp föreställningar om vad han/hon lyssnar på för musik, alltså det handlar om identitet, men en identitet som vi pålägger en annan.

Vi ser på en annan individ, ser på deras klädsel, hårstyle, kroppsutsmyckningar av diverse sorter, och utan att veta vem denna individ är, är det sannolikt att flertalet av oss skulle skapa oss en föreställning av vem denna enskilda varelse är. Som ni säkert redan listat ut nuddar jag vid konceptet stereotypisering, eller med andra ord generalisering.

Ordet stereotypisering (ett begrepp som myntades av psykologen Walter Lippmann på 1920-talet) är något som idag ofta förknippas med något negativt. En stigmatisering som har hämtat kraft från forskningsvärlden och massmedian, och inte sällan utan anledning. Men begreppet i sig själv betyder enbart att människans hjärna förenklar sin omgivning i hopp om att ha möjlighet att bearbeta en alltför komplicerad värld. Detta är något som vi alla gör och är fullt naturligt.

Det blir enbart ett problem när vi medvetet väljer att se på en person ur ett generaliserande perspektiv och håller det för ”sanning”, utan att reflektera. I ett försök att demonstrera människans unikhet, med en skämtsam ton, har ni här ett film klipp från filmen White Chicks (2004):

Jesper Shuja

Studentexamen: Föråldrat koncept eller kärt återseende med förnyad twist?

Jag vet inte om ni har missat det senaste från skolvärlden, men snart lär studentexamen åter bli en realitet enligt Jan Björklund (DN-artikel), något som inte har existerat i Sverige sedan 1968. Något av det första som dök upp i mina tankar var något som en gammal folkhögskollärare berättade för mig för ett bra tag sedan.

När hon skulle ta studenten skilde det sig mycket från hur man tar studenten idag. Hon berättade om hur allas föräldrar och släktingar dök upp vid skolan, stolt väntande för att se sitt barn, sitt barnbarn etc (kanhända att inte mycket skiljer sig ut den aspekten) Det enda problemet var att eleverna inte fick reda på om de klarade sin examen eller inte förrän vid examenutdelningen, framför alla förväntansfulla familjemedlemmar, övriga släktingar, klasskamrater och lärare. Om du som elev mot förmodan inte erhöll din examen, lär denna erfarenhet varit ett av de mest generande och horribla ögonblick i ditt liv, då du hade fått gå och emotta din familj med svansen mellan benen.

Det ter sig så om att det finns en hel del negativ kritik till en liknande återgång. Fokus på banal faktakunskap, hysteri kring betyg och prov. Mina egna funderingar kretsar kring om detta inte kommer att leda till en ännu större konkurrens mellan eleverna, varav Darwinistiska tankar spökar omkring. Dock yttra sig en glimma av hopp när jag läste Folkpartisten och bloggerskan Helena von Schantz inlägg, en av initiativtagarna bakom ett återförande av studentexamen.

Visst går det att skapa en dålig studentexamen. En examen som är en återgång till sextiotalet, en examen som mäter ytlig dagsfärsk kunskap, en utformning som innebär att allt hänger på en dag. Men varför skulle man göra något så korkat?

Hon ger exempel på hur ett modernare system skulle kunna se ut:

Vi vill ha en modern studentexamen som mäter de kunskaper och färdigheter som är viktigast i dagens samhälle. Förslagsvis sådant som kommunikation, språk, analys, problemlösning och reflektion. Vi vill att studentexamen ersätter de nationella proven på gymnasiet och på så vis ger färre prov – inte fler. På sikt går det kanske rent av att gallra bland de nationella proven i grundskolan om vi har en centralrättad studentexamen. Vi vill att det finns flera omprovstillfällen. Förslagsvis en gratisgång och följande försök till självkostnadspris.

Von Schantz menar även på att detta är en reform som inte bör jäktas fram, då vi måste se till att proven påverkar på rätt sätt med tanke på att de påverkar både undervisning och inlärning. Hon invänder  dock mot tanken att studentexamen kan tänkas styra slutbetygen, speciellt om vi tänker oss dagens betyglotteri, då det idag krävs MVG (snart A) för att få en chans att komma in på de mest attraktiv utbildningarna. Dock tillägger hon:

Men också om vi får rättvisa och rättvisande (Morrica) betyg finns det problem med det. Om jag har gett en elev C i Historia och hon eller han skriver A på studentexamen, skall betyget då bli A fast studentbetyget är baserat på en fråga om andra världskriget och gymnasiebetyget baserat på hela världshistorien? Det vore högst orättfärdigt. Samtidigt som det är helt omöjligt att utforma ett prov som mäter alla kunskapskrav i en kurs.

Vidare förklarar initiativtagaren att vårt nuvarande betygsystems urvalsprincip inte är rättvist för våra framtida potentiella stortänkare m.fl.

Varför ska man behöva ha MVG i musik, slöjd och spanska för att få bli veterinär?  Hur hade det gått för Stephen Hawking i vårt universitetssystem? Framgång består av en kombination av anlag, motivation och arbetsvilja. Vissa har bred kompetens, medan andra har en smal specialbegåvning. Vi måste ha system som tar vara på båda sorterna. Vad jag förstår måste vårt urvalssystem ha som konsekvens att vi hindrar en massa unga människor från att uppnå sin fulla potential. Vem säger att den som kan hitta lösningen på våra energiproblem är duktig på att rita? Ska det krävas att man kan sjunga klart och sy korsstygn om man vill bli en Marie Curie i Sverige?

Personligen anser jag att det är svårt att inte se fördelarna med ett liknande koncept som grundar sig i Helena von Schantz visionära syn på studentexamen. För även om jag anser att det är av stor vikt att vara allmänbildad, är det inte troligt att alla människor har möjlighet eller ens vill ha kunskaper om alla ämnen, något som rent rationellt är en omöjlighet. Låt varje individ finna sin egen väg och därefter satsa helhjärtat på det som uppfyller deras önskemål och drömmar. Det gynnar inte enbart eleven utan även samhället i stort.

Men det är även viktigt att lyfta fram att även om det inte går vägen första gången, lever vi i ett land där vi alla har en möjlighet att erhålla en andra chans, och alla förtjänar så pass många chanser det krävs för att man ska lyckas. För mig var den chansen folkhögskolan Hvilan i Åkarp. I dagens s.k. postmoderna värld har människan fler valmöjligheter (i västvärlden i alla fall) än vad hon någonsin har haft, just därför finns det flera av oss som behöver en längre period för att avgöra vilken väg vårt personliga öde ska styras mot. För visst är det så att vi alla förtjänar den tiden och det valet!

(För mer info om folkhögskola och studentexamen se Morrica)

Jesper Shuja

Nötkrämen som bidrar till barns överlevnad!

I en tid som denna, en tid då vi alla bör tänka på varandra och speciellt de som inte har våra förutsättningar, de som har mindre, de som svälter och lider, då kan det kännas skönt att ha möjlighet att bidra med något, något som skänker värme och glädje åt någon annan.

Bloggerskan Morrica uttrycker sig enligt följande:

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

I hopp om att själv försöka bidra med något skriver jag det här inlägget. Mot bakgrund av att jag publicerar det här inlägget skänker re:member  sex påsar nötkräm (för mer info, se här) som UNICEF ger till undernärda barn för att hjälpa dem. Allt som krävs för att barnen ska överleva är just tre påsar nötkräm per dag.

Vill även du bidra med något som kan rädda ett barns liv kan du besöka UNICEFs gåvoshop. Här har du en valfrihet att välja ett snyggt gåvobevis som är designat av  Tove Styrke eller Elsa Billgren, en gåva som säkerligen hade uppskattats att få som julklapp.

Eftersom jag tycker att Morrica förmedlar det så väl, låter jag hennes visdom få avsluta inlägget på följande sätt:

Sverige är ett rikt land, men alla som bor i Sverige är inte rika. Har du råd, så ge ett bidrag. Har du inte råd att ge ett ekonomiskt bidrag så kan du bidra ändå: prata om hur okomplicerat det är att bidra, t ex via den här kampanjen så att de som har råd får veta det. Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ta mer er dessa tankar och ha en fortsatt trevlig jul!

Jesper Shuja

Låt det snöa och Die Hard 1 och 2

När jag tittar på vad SMHI har att säga om de kommande 10 dagarnas väntade väderrapport tynger det mig lite. Enligt den nuvarande rapporten lär det vara 6 plus grader och moln på himlen. Kan hända att förra årets skånska snöiga jul skämde bort mig. Det finns en längtan tillbaka till mina tidigaste barndomsår, vilket är ovanligt, då det är min uppfattning, om minnet inte spelar mig ett spratt, att juletiden normalt bestod av en vit period. Jag glömmer aldrig bort vad min mor brukade svara när jag frågade henne ”hur ska Tomten komma fram när det inte finns någon snö?”. ”Då använder han sig av hjul på släden” svarade hon pragmatiskt. Jag förmodar att det är bäst att Tomten även i år tar fram sina stora hjul om han vill lyckas nå oss i alla i god tid.


En jullåt som jag älskar och som är en riktig klassiker är låten Let it snow. Men just varför jag älskar den har kanske en något egendomlig bakgrund. Som jag har diskuterat i föregående inlägg att julstämning och jultraditioner är väldigt varierande beroende på person. Och under en lång period var Die Hard filmerna 1 och 2 ett måste under julperioden. Rent generellt kanske de inte upplevs som speciellt ”juliga” av majoritetn, vad vet jag?

Men filmernas handling utspelar sig under juletid och det är väl något speciellt med en berättelse som skildrar massa våldsamma handlingar följt av ett lyckligt slut när snön träder fram till den mycket passande låten Let it snow:

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: