Ex-president Clinton, barnens hälsa och Sojamjölk

Under snart 10 år har jag gjort ett aktivt val att leva mitt liv  som vegetarian, de bakomliggande orsakerna från början hade sin grund i filosofin och moraliska värderingar. Under årens lopp har man kontinuerligt blivit uppmärksammad av både media och forskningsvärlden att en vegetariskbaserad livsstil har, ur ett hälsoperspektiv, många gynnade egenskaper. Bl.a. har American Dietetic Associations (USA:s främsta dietorganisation)  forskare kommit fram till att människor som väljer aktivt en vegetarisk livsstill lyckas, på ett stort sätt, reducera riskerna för att drabbas av flertalet olika sjukdomar, för att inte tala om mängden av olika cancersorter som man har större chans att undslippa (Rapporten). Självfallet finns det inga garantier då cancer m.fl. har fler än enbart dietgrundade faktorer som ligger bakom.

Men det intressanta är att denna rapport även talar emot den generella myten om att en vegetarisk kost inte är bra för småbarn. Tvärtom skapar en växtbaserad kost gynnsamma förutsättningar för det det lilla barnet och dess välmående i framtiden, men det är viktigt att föräldrarna har tillräckliga kunskaper så att barnet verkligen får allt han/hon behöver. (Ett annat problem är även alla de gifter som används i köttindustrin som lär påverka hur barn utvecklas. För mer info se här.)

På senare tid har jag funderat över den veganska livsstilen, då man utesluter allt som härstammar från djurriket, ägg, mjölk, smör och ost m.fl. Tidigare, men även än idag, har jag känt att detta val är att dra det för långt då jag är av uppfattningen att ett visst utbyte mellan människor och djur är enbart ”naturligt” och även något vackert (då man gärna romantiserar ”verkligheten”). Likväl hör man mer och mer diskussioner kring att de djur som enbart används för att mjölka, eller lägga ägg, att även dem utsätts för horribla förhållanden. Det finns även de veganer som menar på att dessa djur har det ännu värre än de djur som slaktas (en diskussion för en annan gång).

I anknytning till detta finns det nu även mer forskning som tyder på att den veganska dieten främjar hälsan desto mer än den vegetariska (står nog även i rapporten). Median har uppmärksammat att förre detta president Bill Clinton har gått och blivit vegan på senare år, då hans främsta experter har starkt rekommenderat denna livsstill p.g.a. återkommande problem med hjärta och kärl. När en av tidernas mäktigaste män får ett liknande råd, då är det inte lätt att enbart avfärda det veganska konceptet.

Då jag ännu inte är redo att fullt ut följa det veganska levendet, har jag funderat över hur  jag kan bidra till att djuren får det bättre men även att själv ska få ett personligt renare samvete parallellt med att jag främjar min hälsa, har jag valt ta några måttliga steg för att bidra med något. Med tanke på att jag dricker tämligen mycket mjölk och äter en hel del fil, har jag nu valt att testa under en period att ersätta både mjölken och filen med sojabaserade alternativ.

Trots allt byggdes inte rom på en dag!

Jesper Shuja

 

Annonser

Advokaters tystnadsplikt

Lördagskvällen utgjordes av att titta på film, kvällens val var The Lincoln Lawyer med Matthew McConaughey. Kontentan av filmen handlade om hur en försvarsadvokats tystnadsplikt plötsligt kan resultera i ett dilemma. Hur hanterar man som advokat en situation då ens klient erkänner ett fruktansvärt brott?

Nu är jag varken jurist eller sakkunnig i frågor som rör rättssystemet, varken på hur det fungerar i Sverige eller i USA. Frågan jag dock ställer mig är hur ett samhälle kommer fram till slutsatsen att om en advokat avslöjar att sin klient faktiskt har erkänt brott, då riskerar denne att förlora sin karriär eller värre? Min sambo förklarade för mig att om så inte var fallet, hade klienterna aldrig vågat vara förtroliga sin jurist. Men de moraliska implikationerna då?

Jesper Shuja

Idol 2011: Använder sig juryn av ”mobbningfasoner”?

Har precis haft en längre diskussion om fenomenet Idol med en vän, då vi bl.a. anknyter tanken till hur juryn bedömer de blivande ”idolerna”. (Besök gärna hennes blogg) Då jag på många plan finner programmet underhållande och rogivande, störs jag av vad jag skulle vilja kalla för ”mobbningsfasoner”.  Är det verkligen godtagbart att man ska så burdust klanka ner på dessa, ofta unga och formbara, individer?

Juryns generella inställning ter sig vara att ”verkligheten” är tuff och dessa individer gör bäst i att vänja sig att hantera detta brutala ”faktum”. Men på vilket sätt äger juryn denna s.k. ”verklighet”?

Själv har jag en gammal klasskollega och vän, som själv är aktiv inom musikbranschen och har även deltagit i ett liknande program för ett par år sedan, ni kanske kommer ihåg det, Fame Factory. Enligt hans förståelse för branschen, skiljer sig hans ”verklighet” från Idoljuryns. Inte är det så, menar han, att en förväntansfull musiker som gör en audition för en tänkbar producent, får ta emot ett sådant nedlåtande behandlande. Visst är det så att en producent sannolikt kan tänka ”den här personen borde satsa på något helt annat”, men troligtvis får den hoppfulle aspiranten ett mera diplomatiskt besked.

Förvisso finns det idolaspiranter som onekligen är i behov av ett ”wake up call”, men det finns ett sätt att säga det på, och så finns det ett annat. Vad är era funderingar kring detta fenomen?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: