Hur människor med afrikanskt ursprung uppfattas i ”Sverige”: Del 1

I ett tidigare inlägg har jag nuddat vid den värdeladdade diskussionen kring N-ordet (klicka). Professor Dick Harrison härleder ordets etymologiska betydelse med följande beskrivning:

Ordet niger är latin för ”svart” och alltså ursprungligen ett värdeneutralt ord för en specifik färg. Men när termen användes som pejorativ benämning inom ramen för ett slavsamhälle omvandlades det till ett ord med starka negativa bitoner, ett ”fult” ord som kan översättas med ”svartskalle”, ”svarting” eller liknande. (För mer info klicka här)

Med andra ord är det inte ett värdeneutralt ord idag. Det krävs förmodligen inte en raketforskare för att inse att ordet ”niger” idag ofta benämns som ”neger”. Ordet och dess pejorativa innebörd är tyvärr inte något som tillhör det förflutna. Med det sagt är det min ambition att skriva en kort serie som behandlar ämnet runt den ”svenska” mentaliteten kring människor med afrikanskt ursprung. Detta bottnar i de horribla händelser som Sverige erfor under det gångna året som berör afrosvenskar och rent allmänt människor med afrikanskt ursprung.

Föra året utropade FN 2011 till det ”Internationella året för människor med afrikansk ursprung”. Navi Pillay (FN:s Hög kommissarie för de mänskliga rättigheterna) skrev följande:

This International Year offers a unique opportunity to redouble our efforts to fight against racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance that affect people of African descent everywhere.

Det är tydligt att människor med afrikanskt ursprung än idag utsätts för rasdiskriminering som en konsekvens av den historiska transatlantiska slavhandeln. Även efter flera generationer utsätts svarta individer för rasism och diskriminering, detta stämmer även in på de människor som inte är direkta ättlingar till slavar. Året 2011 var det alltså FN:s intention att länder världen över skulle lyfta fram detta till ytan i hopp om att bearbeta problematiken. Hur har man då arbetat med detta fenomen hemma i ”du gamla du fria” Sverige?

Jesper Shuja

Annonser

N-ordet i skolan

För ett par veckor sedan under ett möte på min arbetsplats blev vi, lärarna, ”tvingade” att delta i något som kallas för mångfaldsspelet. Det första som dök upp i mina tankar var ”aaaa nej”. Jag är en person som mycket sällan tycker om spel eller rollspel. Trots det fann jag spelet ganska trevligt och intressant, speciellt med tanke på att jag fick tala en hel del, något som jag inte på något sätt är främmande för.

20120110-220510.jpg

Spelet behandlade olika aspekter av konceptet mångfald och arbetsplats. En fråga var t.ex. hur du skulle reagera om din chef, som var av samma kön, bjöd upp dig på en dans under en firmafest. Det var intressant att höra hur olika flera av oss hade agerat.

En fråga som var med i spelet men som aldrig dök upp, men som jag valde att lyfta fram, var frågan om N-ordet. Det är ett ord som i dagens samhälle är tämligen värdeladdat, ett ord som jag trodde ansågs vara enbart negativt, speciellt bland lärare. Jag valde att lyfta fram frågan för att jag under min tid på skolan, vid ett par tillfällen, vittnat om lärare som helt naturligt använt sig av ordet, även framför elever. Dock har jag inte upplevt det som om dessa lärare använde ordet för att medvetet nervärdera någon. Ordet anses endast vara en ”naturlig” beskrivning av människor från den afrikanska kontinenten.

Då jag själv har en tendens att uppleva starka känslor i anknytning till N-ordet, har jag ofta fått förutfattade meningar om människor som väljer att använda det ordet. Dock vill jag lära mig mer ödmjukhet och inte döma andra utan att förstå hur de tänker. Om man väljer att enbart stänga av när någon med en annan åsikt försöker förklara, då riskerar det samma att ske med dig när du vill förmedla något.

Vad är era funderingar kring detta värdeladdade ord?

Jesper Shuja

<a

%d bloggare gillar detta: