Är Rysslands och Kinas agerande i Syrienfrågan ett säreget fenomen?

Något som troligen inte lär undgått många av oss är den arabiska vårens fortsatta utveckling i Syrien. Vad som sker i dagens Syrien är både horribelt och skandalöst. Men likaså att majoriteten av omvärlden tycks stå handfallna och lealösa. Däremot det som förbryllar mig är medians och människors uppretade sinnesstämning gentemot Ryssland och Kina?

Dessa två nationer har ju som bekant båda vetorätt inom FNs säkerhetsråd. Detta innebär i praktiken att de kan sätta tvärstopp för vilket intervenerande de känner för, något som så gott som alltid bottnar i en intressekonflikt. Och så är även fallet med Syrien, speciellt för Rysslands del. Detta är ett intresseområde som sträcker sig ända tillbaka till Kalla krigets inledande fas.

Att både Ryssland och Kina gör ett aktivt val i att inte låta FN intervenera, vilket förmodligen skulle innebära en kolossal hjälp för Syriens folk och deras demokratisträvan, är både oetiskt och gräsligt. Men föga förvånande. Det som retar mig är att debatten är tämligen enkelspårig.

Det hade varit trevligt om någon ville lyfta fram att Rysslands och Kinas agerande inte är på något vis ett säreget fenomen.

 

Tidningsartiklar: DN: Syrien och FN: Ryssland är diktaturens bästa vänSvd: Kina och Ryssland blockerar förslag, Metro: Ryssland pressas om Syrien, The New York Times: Russia’s Syrian Power Play

En tidning med lite nyansering har vi i The Guardian: Putin’s veto sets Russia apart

 

Jesper Shuja

Annonser

Facebook: Big Brother’s högra arm eller ett hjälpmedel?

På senare tid har det titt som tätt dykt upp debatter kring detta med sociala medier och förmyndartendenser. Det finns de som menar på att Facebook är delaktiga i bevakningen av vanliga medborgare. Med andra ord finns det dem som är av uppfattningen att Facebook m.fl. är s.k. Big Brother’s (storebrorssamhälle) högra arm.

Jag är den första att medge att jag inte har tillräckliga kunskaper för att avgöra om det finns någon ”sanning” bakom liknande kritik, men visst låter det troligt. Det korta klippet som presenteras nedanför väcker givetvis en del oro. I den anklagas Facebooks ägare Mark Zuckerberg (bilden) för att, till nästan vem som helst, sälja information till högstbjudande. Organisationer som CIA och FBI (SÄPO i Sverige) kan få ta del av information beträffande om du går med i en demonstration, polis informeras om något misstänksamt visar sig i din logg och slutligen kan diktatorer spåra oliktänkande med hjälp av den sparade informationen osv.

Utan tvekan är detta skrämmande tankar, om det finns någon grund i liknande kritik ter det sig inskränka på den personliga integriteten och vår individuella frihet. Men en annan sak som även alarmerar mig är att debatten ibland ter sig vara tämligen enkelspårig. För även om det uppenbarligen finns en hel del negativa aspekter med Facebook och dylika sociala medier, bör även de positiva aspekterna lyftas fram i hopp om att nyansera debatten, eller?

Det finns de individer som de facto är kriminella, att ha möjlighet att spåra upp dem i tid kan tänkas vara en positiv aspekt. Den arabiska vårens bedrifter med hjälp av bl.a. Facebook är något som inte borde försummas. Om någon person försvinner spårlöst (av olika anledningar) kan den sparade informationen förhoppningsvis vara till nytta, etc.

Mina sistnämnda funderingar ska inte på något vis tolkas som om jag försöker försvara ett förmyndarsamhälle, men jag anser att det är av stor vikt att inte bidra till en alltför skev bild av en komplicerad ”verklighet”. Med det sagt, kommer jag nästintill alltid att förespråka människans rätt till personlig frihet och okränkbarhet.

Vad är era funderingar?

The price of freedom is eternal vigilance

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: