Genuspedagog på alla förskolor: Drar man det för långt?

Jag reflekterar över detta med genus och genuspedagoger. Miljöpartiet vill införa genuspedagoger på varje förskola i Stockholm. Bakgrunden motiveras av att det finns en tydlig skillnad på hur barn bemöts av förskolepersonalen, något som bottnar i vilket kön barnet tillhör:

Forskning visar att barn i förskolan bemöts olika beroende på vilket kön de har, inte utifrån förmåga och behov. Det handlar om att vuxna omedvetet agerar utifrån föreställningar om vad som är typiskt kvinnligt och manligt och hur de bilderna kan begränsa möjligheterna för barn att utvecklas.

Ett exempel är att vuxna oftare använder svåra ord, långa meningar och noggranna förklaringar när de samtalar med flickor, medan pojkar oftare tilltalas med korta kommandon och förmaningar. En pojke som trampar i en blomsterrabatt uppmanas kort att ”gå därifrån”, medan en flicka som gör samma sak möts av ett längre resonemang om blommorna som dör om man trampar på dem. Det innebär i sin tur att flickors språk stimuleras i högre utsträckning än pojkars.

Åsa Jernberg (MP) uppmanar oss att inte falla för den stereotypiska föreställningen om att genuspedagogiken vill göra oss alla lika. I motsats handlar det om att varje barn är unikt och bör bemötas därefter.

Genom att ge förskolepersonalen ökade kunskaper i genuspedagogik får personalen verktyg för att kunna arbeta aktivt med jämställdhet.

Jag är själv lite osäker var jag står i frågan. Är det att dra det för långt? Jag har själv arbetat inom ett liknande fält, och känner en del som arbetar inom förskolor. Vad jag har förstått blir det allt vanligare med högre utbildad personal såsom förskollärare. Likväl finns det fortfarande en hel del barnskötare på förskolor och fritids, vars utbildning är tämligen begränsad till skillnad från både förskollärare och fritidspedagoger. Medan förskollärare och fritidspedagoger studerar på högskolan i minst 3 år och uppåt, lär barnskötarens utbildning sträcka sig högt till gymnasiekompetens. Med det sagt är det viktigt att lyfta fram att det finns säkerligen många barnskötare som sköter sin uppgift på ett ypperligt sätt och kan utan tvekan bemöta barnen utan förutbestämda funderingar. Jag känner en hel del, men jag känner även en del som inte gör det.

Jag är inte insatt i hur förskoleutbildningen ser ut, men jag kan tänka mig att genusaspekten finns med. Kanske är det så att om mer personal hade mer utbildning på förskolorna, hade genuspedagoger inte behövts? Kanske ska man satsa på den personal som redan finns på skolorna, t.ex. någon form av lärarlyft för barnskötare, och kanske även för förskollärare vid behov?

Se gärna Mats tankar kring fenomenet på Tysta Tankar.

Källor: Newsmill, DN, Världen idag, Miljöpartiet

Jesper Shuja 

 

 

Skolelever och surfplattor: Adjö till skolböcker och välkommen miljötänk?

Det finns en het debatt kring skolelever och skrivinlärning. I Sollentuna testar man en ny radikal utveckling där det låter så här:

Först i tvåan får eleverna papper och penna och skolböcker är snart ett minne blott. År 2013 ska alla elever i Sollentuna ha surfplattor och datorer i stället för läromedel. ”Jämfört med övriga samhället ligger skolan i bakvattnet”, säger skolpolitikern Maria Stockhaus (M).

Stockhaus menar vidare att den pedagogiska metoden med att skriva sig till läsning är en väl beprövad teknik.

Barn saknar finmotoriken och har svårt att skriva snyggt med penna. I stället för att sitta och traggla är det lättare att trycka på tangenterna och tangenter som dessutom är ljudande. Datorn ger eleven omedelbar och individuell feedback på ett sätt som läraren aldrig kan ge alla samtidigt…

Som bekant anser Stockhaus att skolböckerna snart kan ha förverkat sin funktion. Skolpolitikern gör oss uppmärksamma om att skolböcker kan innehålla fel, och att med hjälp av internet kan eleverna nå fram till allt fler källor. Om jag uppfattar henne korrekt är hon inne på att läroböcker ofta blir omoderna men fortsätts användas. Med hjälp av internet kan eleverna kontinuerligt uppdateras med den senaste infon.

Det finns en sådan kraft i tekniken, det blir som en upptäcktsfärd och gör att barnen tycker att det är roligt att lära sig saker.

Självfallet är inte alla lika imponerade av detta nytänk, i alla fall inte Jan Björklund. Han reagerade kraftigt:

– Jag studsade till när jag läste tidningen. Jag har inga invändningar mot att man använder datorer tidigt. Men om man tänker ersätta böckerna fullt ut med digitala hjälpmedel, då är man fel ute.

Björklund är även av den stora övertygelsen att lära sig att skriva för hand är av störst vikt. Han poängterar att framtiden inte kommer skilja sig från idag, kunskaper såsom att skriva och att räkna kommer att vara av lika stor betydelse. Han lyfter även fram att man inte kan ha med sig datorer överallt. Personligen håller jag inte med honom i den frågan, mot bakgrund av att dagens surfplattor är ypperliga på resande fot. Även en rimlig tanke är att i framtiden lär dessa vara ännu smidigare att ha med sig.

Men i all denna diskussion är det en aspekt som tyckts ha glömts bort, nämligen miljöaspekten. Att trycka upp fler och fler läroböcker lär ha en fortsatt negativ påverkan på klimatet. Skogsbruket och pappret? Tryckeriprocessen och ytbehandlingar av tryckta ytor? Transporterna? De svenska pekböckerna lär tryckas i Kina som även det påverkar klimatet negativt, kanske inte lika mycket här, men ändå. (Se info)

Om alla eleverna hade surfplattor av olika slag, hade inga lärare behövt kopiera längre. Det spar både tid, pengar och miljö. Det finns säkerligen en hel rad med positiva aspekter som jag glömmer bort. Det talas massor om s.k. Grön Flagg skolor. Kanske detta är en aspekt som borde lyftas fram?

Men om miljötänket inte börjar i skolan, var börjar vi då?

(Besök gärna Tysta Tankar och Pluraword för mer åsikter.)

Jesper Shuja 

%d bloggare gillar detta: