Uppväger 1 individs bortgång mer än 1 miljons?

Var har vi våra perspektiv? Det går inte att förneka att Whitney Houstons nyliga bortgång var en tragisk händelse. Likväl var det självförvållat så vitt jag vet? Över 20 år av missbruk med både droger och alkohol blev hennes tidiga bortgång onekligen väntat.

Att media uppmärksammar händelsen är väl bara att vänta sig, men denna enorma mediahändelse ter sig bana väg för en stark överdrift. Kanske inget oväntat det heller, samma sak gällde när Steve Jobs gick bort i höstas, samma sak tenderar att ske när kända individer antingen dör eller beter sig på ett oväntat sätt. Själv skrev jag nyligen ett kort inlägg.

Det som retar mig är när jag ser flera individer på Facebook skriva på sin uppdatering likt: ”Vi kommer att sakna dig Whitney” eller  ”En ängel har lämnat oss” osv. Kände vi henne? Hade någon av oss en personlig relation med henne? Jag har full förståelse om jag för stunden upplevs som något kylig och kall, men på vilket sätt är hennes bortgång mer tragisk än alla de miljontals människor som dör årligen, för att inte tala om de miljontals barn som förlorar livet. Dessa dör av hunger, sjukdomar, krig och otaliga naturkatastrofer m.m. Jag är tämligen säker på att de flesta av dessa individer inte ville mista livet, med andra ord var det inte självförvållat.

Varför ser jag så sällan någon skriva något kort om dessa oskyldiga individer? Var går våra tankar åt dem?

Kan det kanske vara så att vi alla är i behov av lite perspektiv? Trots allt bör väl inte 1 individs liv uppväga mer än 1 miljons?

Källor: Aftonbladet, DN, SvD, SVT, GP

Jesper Shuja 

Annonser

Steve Jobs: Renässansman eller tyrann?

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om Steve Jobs, skaparen bakom Apple och produkter såsom iPod, iPhone, iPad och iMac m.m. I den får vi följa hans liv och hans otroliga prestationer fram tills hans död. Det är svårt att inte bli imponerad av en man som har, ur ett teknologiskt perspektiv, bidragit till så många förändringar i företagsvärlden men även hos mängder av privata människor. Han lär ha effektiviserat en hel generation. Dokumentären lägger tyngdpunkten på hans briljans, han var ett geni utan tvekan.

(Steve Jobs)

Men förutom att enbart fokusera på hans positiva sidor, att han var en bra vän, som älskade att ta långa promenader och diskutera visioner och filosofera, kreativ som ingen annan, visionär osv. får tittaren ta del av att han faktiskt kunde vara ganska brutal mot de människor som inte delade hans visioner. Bl.a. berättar en före detta medarbetare hur Jobs, vid ett tillfälle, förlorade sitt temperament och stod ansikte mot ansikte och gormade åt honom. Detta är dock något som kan hända de bästa av oss under pressade omständigheter.

Dokumentären tar även upp att ”äppelskaparen”, vid tillfällen, har varit en hänsynslös affärsman och kanske inte alltid varit den mest lojala av individer om det gagnade hans ambitioner. Med det sagt är detta föga förvånande med tanke på att det troligen inte finns någon affärsman, med miljardförmögenhet, som inte lär ha ”trampat” någon på fötterna under sin karriär.

Det som gör mig besviken, men inte förvånad, är att programmet inte lyfter fram Foxconnskandalen. Foxconn lär vara en av världens största elektronikproducenter, vars tjänster Apple och Steve Jobs har använt sig av, och så vitt jag vet gör än idag, för att producera deras diverse produkter. Under en tid har det kommit ut rapporter om slavliknande förhållanden på minst en av Foxconns fabriker i Kina (Shenzhen), som de facto utför Apples tjänster. Bara på denna fabrik arbetar 420 000 människor. Det talas om ”sweatshops”. (Läs gärna artiklar: Sydsvenskan, Aftonbladet, Daily Mail, The Guardian, The Telegraph, Al Jazeera,

(Boendeförhållanden utan air-condition.)

En av orsakerna bakom denna uppmärksamhet kretsar kring det faktum att ett flertal arbetare vid dessa fabriker har tagit sina liv, vilket enligt media bottnar i en ohållbar påfrestning som arbetarna utsetts för på daglig basis. Det rapporteras om 15 timmars långa arbetsdagar i skift, militärliknande arbetsförhållanden, boendeförhållanden under all kritik och en lön på cirka 20 pund (ca 213 SEK med dagens växelkurs) i veckan.

Ifrån det jag har läst har Jobs inte velat ta dessa anklagelser på allvar och har mer eller mindre avfärdat dem. I hemlighet lär man försökt förbygga självmordsförsöken genom att tvinga arbetarna att skriva på ett dokument, som lagligt binder både dem och deras närmsta, att inte stämma företaget i fall någon skulle dö eller skada sig, ta sina egna liv eller utföra självtortyr.

Fabrikens ägare, där iPads och iPhones produceras, har även valt att införa galler för att förhindra arbetarna från att hoppa.

(Ägaren har döpt dessa till ’ai xin wang’ som översätts till ’nät från ett kärleksfullt hjärta’)

Om vi nu anknyter detta till dokumentären, förefaller Steve Jobs genialiska sinne som något av sekundär betydelse. Jag hade hellre sett en dokumentär som inte skönmålade hans framgångar, ett program som visade alla hans sidor ”mörka” som”ljusa”. Men mest av allt hade jag velat se en Steve Jobs som hade valt en annan väg att ”promenera” på, i förhållande till ”mardrömsfabriken”.

Personligen är jag långt ifrån oskyldig, då jag själv äger en iPhone, iPad, Macbook Pro och även en iMac. Hyckleriet kan tyckas vara givet. När jag läser dessa artiklar får det mig att fundera över vad det är jag bidrar till? Samtidigt betvivlar jag inte att andra närbesläktade produkter (och obesläktade för den delen också) följer i Apples fotspår, det tycks oundvikligt i dagens samhälle.

Hade det blivet en förändring om jag slutade köpa dessa produkter? Det ter sig troligare att en hel del fler människor hade varit tvungna att följa detta spår. Men då uppkommer problematiken med vad som ska ersätta våra telefoner och datorer, och som bekant lär det var svårt att finna något företag i branschen som inte bidrar till andras misär.

Hur löser vi en sådan paradox?

Aftonbladets Daniel Swedin skriver följande:

Vi som konsumenter har rätt att veta om produkterna vi köper i någon fas har bidragit till krig, självmord och förgiftade vatten. Övergreppen kan inte fortsätta medan vi pratar i mobiltelefonen om annat. Apple har redan revolutionerat hur vi ser på modern teknik genom design och kreativitet. Nu är det dags att de gör något åt etiken.

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: