Är Rysslands och Kinas agerande i Syrienfrågan ett säreget fenomen?

Något som troligen inte lär undgått många av oss är den arabiska vårens fortsatta utveckling i Syrien. Vad som sker i dagens Syrien är både horribelt och skandalöst. Men likaså att majoriteten av omvärlden tycks stå handfallna och lealösa. Däremot det som förbryllar mig är medians och människors uppretade sinnesstämning gentemot Ryssland och Kina?

Dessa två nationer har ju som bekant båda vetorätt inom FNs säkerhetsråd. Detta innebär i praktiken att de kan sätta tvärstopp för vilket intervenerande de känner för, något som så gott som alltid bottnar i en intressekonflikt. Och så är även fallet med Syrien, speciellt för Rysslands del. Detta är ett intresseområde som sträcker sig ända tillbaka till Kalla krigets inledande fas.

Att både Ryssland och Kina gör ett aktivt val i att inte låta FN intervenera, vilket förmodligen skulle innebära en kolossal hjälp för Syriens folk och deras demokratisträvan, är både oetiskt och gräsligt. Men föga förvånande. Det som retar mig är att debatten är tämligen enkelspårig.

Det hade varit trevligt om någon ville lyfta fram att Rysslands och Kinas agerande inte är på något vis ett säreget fenomen.

 

Tidningsartiklar: DN: Syrien och FN: Ryssland är diktaturens bästa vänSvd: Kina och Ryssland blockerar förslag, Metro: Ryssland pressas om Syrien, The New York Times: Russia’s Syrian Power Play

En tidning med lite nyansering har vi i The Guardian: Putin’s veto sets Russia apart

 

Jesper Shuja

Varför vi idag behöver superhjältar

Jag är en stor superhjälteentusiast, jag älskar det mesta av både DC Universe och Marvel Comics. Allt från Superman till Thor. Det är ett barnsligt kul nöje att få lov att följa dessa olika hjältars fantastiska äventyr. Det är klart märkbart att Hollywood har återinfört dem på ett stort sätt under det senaste decenniet, något som utan tvekan bottnar i ett förnyat intresse hos publiken.

Jag är av förståelsen att det återupplivade intresset för superhjältar har delvis sin grund i att världen idag upplevs som alltför komplicerad. Det måhända att människan i västvärlden inte längre har en lika tydlig antagonist, d.v.s. bad guy, efter Berlinmurens fall och som därefter följdes av Sovjetunionens undergång.

Det skulle gå att argumentera att islamvärlden har i mångt och mycket fått ersätta kommunisternas maliciösa roll, både i Hollywood och i utrikespolitiken (läs mer om detta fenomen i en föregående artikel). Sedan har vi naturligtvis Kina, som alltmer upplevs som ett hot mot den västra hemisfären. Men i realiteten lär där inte finnas ett genuint hot från Kina, då både Kina och USA är ekonomiskt beroende av varandra vilket följaktligen innebär att ett krig sinsemellan inte hade gynnat någon. Med andra ord är dagens utrikespolitiska omvärld alltför invecklad och sammanflätad.

Och med det sagt träder superhjältarna och superskurkarna in. För Lets face it, det är ingen djup problematik som manifesterar sig i dessa superhjälteberättelser. Superman, Batman, Hulken, X-men, Green Lantern, Thor och Fantastic four m.fl. har alla en gemensam nämnare, nämligen att det inte går att ta miste på vem som är ”good guy” respektive ”bad guy”. Där finns sällan en mer komplicerad historik till just varför ”the bad guy” valt att följa den ”mörka” vägen.

Och jag förmodar att det är så vi vill ha det?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: