Att hantera smärta

Alla människor  hanterar smärta på olika sätt. Här är ett tips från en gammal mästare:

Become a Lake

An aging master grew tired of his apprentice’s complaints. One morning, he sent him to get some salt. When the apprentice returned, the master told him to mix a handful of salt in a glass of water and then drink it.

“How does it taste?” the master asked.
“Bitter,” said the apprentice.

The master chuckled and then asked the young man to take the same handful of salt and put it in the lake. The two walked in silence to the nearby lake and once the apprentice swirled his handful of salt in the water, the old man said, “Now drink from the lake.”

As the water dripped down the young man’s chin, the master asked, “How does it taste?”

“Fresh,” remarked the apprentice.
“Do you taste the salt?” asked the master.

“No,” said the young man. At this the master sat beside this serious young man, and explained softly,

“The pain of life is pure salt; no more, no less. The amount of pain in life remains exactly the same. However, the amount of bitterness we taste depends on the container we put the pain in. So when you are in pain, the only thing you can do is to enlarge your sense of things. Stop being a glass. Become a lake.”

Lake

 

Jesper Shuja 

Att vara lärare

Sedan hösten 2012 har jag både arbetat och pluggat för att nå mitt mål: nämligen att äntligen bli behörig lärare (har arbetat som lärare under flera år). Det har periodvis varit slitsamt då läraryrket tenderar att stundtals vara tämligen tungt med eller utan studier vid sidan om.

educationfuture

Idag fick jag reda på att jag fått högsta betyg på mitt examensarbete vilket glädjer mig stort! På något vis känns det som en bekräftelse på att den senaste tidens påfrestningar har varit värt det. Lön för mödan som vissa brukar säga. Jag brukar aktivt försöka hålla mig ifrån att ”klappa” mig själv på axeln, då jag inte vill bli alltför narcissistisk. Men stundtals måste väl alla få unna sig lite hybris, eller vad tror ni?

Nu återstår endast en kurs kvar: Att vara lärare. Ironiskt nog mot bakgrund av att jag redan är en lärare.

Jesper Shuja 

Lärare gör skillnad

Ibland känns det som om vårt samhälle har glömt bort hur viktigt det är med lärare. Ibland är det även så att vi lärare själva glömmer bort hur viktigt vårt arbete är. För vissa elever kan det vara skillnaden mellan att hamna på kriminalitetens bana eller bli nästa generations ledare.

Lärare och evigheten

Här har ni en intressant reklamkampanj för lärare:

 

En lärare gör skillnad, och det måste vi och alla andra komma ihåg!

Jesper Shuja 

Sverigedemokraterna: ”Sanningen kommer alltid fram”

Alltsedan SD kom in i riksdagen 2010 manifesterade sig en djup besvikelse inom mig, på många sätt förlorade jag tron på människans kapacitet att förändra sig. Vid tidpunkten studerade jag på ett mastersprogram i historia, min vardag bestod av att analysera och förstå olika historiska utvecklingar. De associationer som jag såg direkt var hur den antisemitiska rörelsen satte fart under slutet av 1800-talets Tyskland och Österrike. Den riktigt stora utvecklingen kom inte igång förrän efter början av 1920-talet när nazisterna kom till makten. Då dröjde det inte många år innan världen förstod vad som hade hänt, nämligen att miljoner judar, romer, handikappade m.fl. hade dött i de nazistiska koncentrationslägren för att inte glömma bort de åtskilliga miljoner människor, från hela världen, som dog p.g.a. kriget.

Det är svårt som historielärare att inte se dessa paralleller. Men det ter sig svårare som medmänniska att stå och se på hur många individer idag som inte verkar koppla samma sak som jag. Att det de facto fanns så många människor i vårt land som röstade på detta uppenbart rasistiska parti. För det finns väl inte många i dagens Sverige som faktiskt skulle vilja öppet påstå att SD inte är rasistisk, mot bakgrund av all de ”tecken” som vi har sett under de sista två åren. Om det är någon som behöver tydligare bevis så har ni SD:s toppolitiker Erik Almqvists och Kent Ekeroths ”vackra” uttalanden såsom den redan klassiska ”skit i den lilla horan”, ”Blatte-lover”, ”fitta” och min personliga favorit ”Bete dig som en svensk”. Titta på följande film och avgör själva.

Något som jag skulle vilja fråga Almqvist och hans partikamrater är följande: vad menas med ”Bete dig som en svensk”?

Men visst har Almqvist rätt, ”Sanningen” kommer alltid fram!

Källor: SVT, Expressen, P3, Aftonbladet, SvD, DN

Jesper Shuja 

VFU och Lärarutbildningen: Rigid och stelbent

Idag var det min sista dag på VFU:n, för denna gången, och jag ställer mig själv fortfarande samma fråga, vad är poängen? Mot bakgrund av att jag har arbetat som lärare under de sista fyra åren, arbetar i nuläget 55 % som historielärare, kan jag helt ärligt påstå att praktiken ger mig väldigt lite.

Det är så klart inte totalt meningslöst i ljuset av att lärarlaget består av mycket trevliga och kompetenta individer, och att min handledare bidrog till en både trevlig och informationsrik vistelse. Med andra ord fanns det onekligen nya saker att lära sig. Men om jag hade lärt mig mindre, av att vistas under samma period, på min nuvarande arbetsplats, ja, det är frågan?

Det ter sig egendomligt att personalen på Lärarutbildningen i Malmö är så pass rigida i sin hantering av  praktikperioden. Jag förstår poängen för de lärarstudenter som inte har någon erfarenhet av läraruppdraget, men för de som har det kan det tänkas att dessa individer hellre hade utnyttjat tiden på ett mera produktivt sätt. Även när man frågade VFU-ansvariga om möjligheter att göra sin praktik på skolan som man normalt arbetar på, fick man ett blankt NEJ.

Som lärare får man tidigt lära sig, både under sin utbildning och sin karriär, att en av våra viktigaste arbetsuppgifter är att vara flexibla.

Vi måste anpassa oss efter situationen och eleverna. Är det då inte egendomligt att Lärarutbildningen, generellt, har svårt att följa ett liknande spår?

Jesper Shuja 

Huckleberry Finn: Måttligt imponerad

Då jag är i full gång med både studier och lärartjänst bestämde jag mig för ett tag sedan att jag skulle förbereda mig inför nästa kursomgång, vilken består av att analysera skönlitterära verk. Just därför håller jag på med att läsa den inte alltför okända boken Huckleberry Finn (engelsk version) av Mark Twain (Jack Clemens).

Jag har kommit halvvägs in i boken och anser att det är än så länge en helt ok bok. Twain tycks verkligen ha fångat hur den dåtida människan i regionen uttryckte sig. Språket och karaktärerna tycks vara sin omgivning trogen.  Men att den skulle vara en av världshistoriens bästa böcker, som så många andra verkar anse, är bortom min förståelse. Även den store Ernest Hemingway lär ha sagt:

It’s the best book we’ve had. All American writing comes from that. There was nothing before. There has been nothing as good since. (LA Times)

Det skapar en viss oro inom mig att jag inte blir lika imponerad av detta s.k. mästerverk som så många andra läsare och skribenter tycks vara. Det får mig att fundera över om jag saknar någon form av känsla och förståelse för litterära storverk? Om så är i fallet, hur bygger jag upp en sådan förmåga?

 

Jesper Shuja 

Vilket fack bör jag välja? Lärarnas Riksförbund eller Lärarförbundet?

Solen skiner vackert på den nästan klarblåa himlen och fåglarna flyger och kvittar runt hörnen, i alla fall utanför mitt fönster. Parallellt med denna idylliska sommardag (äntligen) sitter jag och funderar på vilket fack som jag bör välja. Jag har aldrig varit särskilt insatt i frågan så min kunskap är tämligen obefintlig.

Under årens lopp på lärarutbildningen fick man höra lite olika tankar om vilket förbund som passar specifik lärare. Olika nivåer i grundskolan passade olika förbund och gymnasielärare passade något annat. Själv är jag Gs/Gy-lärare vilket innebär att jag kan arbeta både inom grundskolans senare år och på gymnasiet.

På senare tid har jag ganska ofta fått höra att det inte längre spelar någon roll vilket förbund man väljer, att både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet arbetar med alla typer av lärare. Stämmer det mån tro?

Sist men inte minst: Är det lönt att vara med i själva facket eller ska man bara betala för själva A-kassadelen?

 

Jesper Shuja 

I’m back!

Då var det hög tid att sätt igång med skrivandet igen då jag har varit borta från bloggandet under cirka tre månader. Det bottnar i det simpla faktum att jag började arbeta fulltid igen som lärare och parallellt kände att jag behövde en paus från Mastersprogrammet. Utan tvekan var det något av det bästa jag har gjort. Det råder ingen tvekan längre att det är läraryrket som jag är ämnad för.

Även då jag har arbetat mellan 55-60 timmar i veckan under flera veckor har det varit både upplyftande och extremt roligt. I nuläget kan jag inte tänka mig någon annan karriär än att vara lärare (och någon form av skribent vid sidan om). Det var länge sedan jag kände den glädjen av att komma till min arbetsplats, dag in och dag ut. Det har knappast varit en picknick då den skolan jag arbetade på kräver mycket av sin lärare. Likväl har det varit mycket kul och enormt lärorikt (många superlativ).

Den erfarenhet jag har erhållit under denna termin är mer än vad jag har lärt mig på alla andra skolor jag arbetat vid, för att inte tala om den mediokra lärdomen man fick av lärarutbildningen.

Idag ser jag fram emot att både arbeta och utvecklas mer och mer som lärare. I’M BACK!

Jesper Shuja

Genuspedagog på alla förskolor: Drar man det för långt?

Jag reflekterar över detta med genus och genuspedagoger. Miljöpartiet vill införa genuspedagoger på varje förskola i Stockholm. Bakgrunden motiveras av att det finns en tydlig skillnad på hur barn bemöts av förskolepersonalen, något som bottnar i vilket kön barnet tillhör:

Forskning visar att barn i förskolan bemöts olika beroende på vilket kön de har, inte utifrån förmåga och behov. Det handlar om att vuxna omedvetet agerar utifrån föreställningar om vad som är typiskt kvinnligt och manligt och hur de bilderna kan begränsa möjligheterna för barn att utvecklas.

Ett exempel är att vuxna oftare använder svåra ord, långa meningar och noggranna förklaringar när de samtalar med flickor, medan pojkar oftare tilltalas med korta kommandon och förmaningar. En pojke som trampar i en blomsterrabatt uppmanas kort att ”gå därifrån”, medan en flicka som gör samma sak möts av ett längre resonemang om blommorna som dör om man trampar på dem. Det innebär i sin tur att flickors språk stimuleras i högre utsträckning än pojkars.

Åsa Jernberg (MP) uppmanar oss att inte falla för den stereotypiska föreställningen om att genuspedagogiken vill göra oss alla lika. I motsats handlar det om att varje barn är unikt och bör bemötas därefter.

Genom att ge förskolepersonalen ökade kunskaper i genuspedagogik får personalen verktyg för att kunna arbeta aktivt med jämställdhet.

Jag är själv lite osäker var jag står i frågan. Är det att dra det för långt? Jag har själv arbetat inom ett liknande fält, och känner en del som arbetar inom förskolor. Vad jag har förstått blir det allt vanligare med högre utbildad personal såsom förskollärare. Likväl finns det fortfarande en hel del barnskötare på förskolor och fritids, vars utbildning är tämligen begränsad till skillnad från både förskollärare och fritidspedagoger. Medan förskollärare och fritidspedagoger studerar på högskolan i minst 3 år och uppåt, lär barnskötarens utbildning sträcka sig högt till gymnasiekompetens. Med det sagt är det viktigt att lyfta fram att det finns säkerligen många barnskötare som sköter sin uppgift på ett ypperligt sätt och kan utan tvekan bemöta barnen utan förutbestämda funderingar. Jag känner en hel del, men jag känner även en del som inte gör det.

Jag är inte insatt i hur förskoleutbildningen ser ut, men jag kan tänka mig att genusaspekten finns med. Kanske är det så att om mer personal hade mer utbildning på förskolorna, hade genuspedagoger inte behövts? Kanske ska man satsa på den personal som redan finns på skolorna, t.ex. någon form av lärarlyft för barnskötare, och kanske även för förskollärare vid behov?

Se gärna Mats tankar kring fenomenet på Tysta Tankar.

Källor: Newsmill, DN, Världen idag, Miljöpartiet

Jesper Shuja 

 

 

Färre vill bli lärare: Och?

Allt färre människor vill idag bli lärare (se nyheterna). Det är väl knappast chockerande i ljuset av den låga status och löneutveckling som lärare i dagens skola får stå ut med, för att inte tala om den allt hårdare arbetsmiljön. Nedan kan ni se en jämförelse mellan 1982 och 2011 på sökande per utbildningsplats:

Sökande per utbildningsplats

Utbildning 1982 2011
Lågstadielärare 7,5  
Mellanstadielärare 5,2  
Grundskollärare 1,1
Ämneslärare Hi+Sam 9,0  
Ma+Na 3,1  
Språk 5,2  
Ämneslärare 1,0
Jurist 1,9 4,0
Socionom 3,5 2,6
Läkare 6,2 5,8

Källa: Lärarnas Riksförbund, SCB. Avser förstahandsval.

Dock är jag osäker på om det är en negativ trend att färre söker sig till läraryrket. Under flera år har det blivit en trend att söka in på lärarutbildningen för att man inte kommer in på något annat. Följaktligen är det studenter som inte brinner för yrket. Är det den typen av individer som borde få lov att arbeta med samhällets framtida generationer?

Möjligtvis har jag missat den positiva aspekten med en överbefolkad lärarutbildning. Om så är fallet får någon gärna styra mig mot ljuset…

Källor: Skolvärlden, TV4, LO-tidningen, Sveriges Radio, SVT-Rapport, Lärarnas Riksförbund

 

Jesper Shuja 

%d bloggare gillar detta: