En liten julreflektion

Ja då var det jul igen och här sitter man mätt och belåten på all vegansk julmat som jag lyckats trycka i mig. Kvällen med familjen var trevlig och intressant. Julklapparna under grannen tycktes aldrig nå ett slut. Klapparna öppnades en i taget, för att visa vad en och varje hade fått, och vem som hade lagt ner tid och pengar på presenten. Tanken bakom processen var välmenad, det är viktigt att visa uppskattning. Dock mot bakgrund av den stora mängden julklappar tycktes processen aldrig ta slut, och det var svårt att inte tänka på den enorma kommersiella konsumtion som är en del av dagens julfirande. Förskräckligt när man sitter och funderar på all den stress, arbete och pengar som ligger bakom dessa välmenande gåvor.

Presents

Samtidigt är det svårt att inte reflektera över vad som sker i världen utanför vårt lilla julehus. Att köpa julklappar tycks vara en lyx som så många andra aldrig kan unna sig. I Filippinerna finns det människor som fortfarande letar delar av sitt bortblåsa hus, som undrar om familjemedlemmar fortfarande är vid liv. I Syrien flyr människor landet dagligen. De lämnar släktingar, vänner och bekanta som de kanske aldrig må lägga ögonen på igen. Tortyr tycks vara vardag för vissa människor, inte enbart i Syrien. Det finns de människor som försöker hitta rent vatten och mat för dagen.

ethiopia_clean_water

Utan tvekan kan vår jord tyckas vara en plats fylld av lidande och elände, och visst är det så på sina platser. Men det finns också mycket vackert och positivt, och det börjar bland annat i våra tankar. Allt som formas i våra tankebanor kan för eller senare manifestera sig till verklighet.

Julen är en tid att begrunda vår existens och hur den står i relation till andra, i alla fall för mig. Det kanske inte finns mycket som vi kan göra i stunden, men att skänka alla dessa människor lite tid i våra tankar är något som vi alla kan och bör göra. På så vis bevisar vi för oss själva att deras lidande finns med oss på något hörn, att vi är medvetna om vad som pågår utanför vårt lilla julfirande, att vi vill alla väl, att vi helt enkelt är medmänskliga. Så länge vi är villiga att låta så ett frö av medlidande, så länge finns det hopp.

För er som redan nu känner er redo och manade att bidra mer än bara era tankar: Ta en titt här.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och God Hälsa!

Jesper Shuja 

Annonser

Att hantera smärta

Alla människor  hanterar smärta på olika sätt. Här är ett tips från en gammal mästare:

Become a Lake

An aging master grew tired of his apprentice’s complaints. One morning, he sent him to get some salt. When the apprentice returned, the master told him to mix a handful of salt in a glass of water and then drink it.

“How does it taste?” the master asked.
“Bitter,” said the apprentice.

The master chuckled and then asked the young man to take the same handful of salt and put it in the lake. The two walked in silence to the nearby lake and once the apprentice swirled his handful of salt in the water, the old man said, “Now drink from the lake.”

As the water dripped down the young man’s chin, the master asked, “How does it taste?”

“Fresh,” remarked the apprentice.
“Do you taste the salt?” asked the master.

“No,” said the young man. At this the master sat beside this serious young man, and explained softly,

“The pain of life is pure salt; no more, no less. The amount of pain in life remains exactly the same. However, the amount of bitterness we taste depends on the container we put the pain in. So when you are in pain, the only thing you can do is to enlarge your sense of things. Stop being a glass. Become a lake.”

Lake

 

Jesper Shuja 

Debatt: Att äta djur eller att inte äta djur

En viktig debatt i vårt postmoderna samhälle är frågan kring om vi bör eller inte bör äta djur. I min åsikt och förståelse lär frågan bli en av de största under 2000-talet. Detta grundar sig i det faktum att vår planet och miljö inte kommer att överleva en fortsatt liknande utveckling i relation till det enorma resurskrävande projekt som djurindustrin är. (Ja, det kanske är en sanning med modifikation. Vår planet lär överleva. Troligare är det att vi inte lär göra det om vi fortsätter i denna takt). Helt enkelt är det inte en hållbar utveckling. Till och med mina fjärdeklassare upp till sexan vet detta då de har arbetat med hållbar utveckling under terminens gång. Det påverkar inte enbart vår miljö i form av förstörelse i naturen, men det påverkar även världens fattiga. Klyftorna blir bara alltmer tydliga.

Därtill kommer att människors hälsa, i västvärlden, blir allt sämre. Hjärt- och kärlsjukdomar skjuts i höjden och det tycks kvittar hur mycket pengar vi fördelar och skänker till fonder så ter det sig så om vi inte är närmare att lösa cancergåtan (är det verkligen en gåta?). Och då ska vi inte ens nämna frågan om diabetes och flertalet autoimmuna sjukdomar (vilket jag ändå tycks lyckas med).

Utöver allt detta så har vi den mycket gamla och klassiska dilemmat kring ”är det verkligen moraliskt rätt att äta djur?”.

Här har ni en mycket intressant debatt kring fenomenet om man bör eller inte bör äta något med ett ansikte. Debatten tar upp liknande funderingar som jag har nämnt ovan. (Om ni inte orkar se hela, så spola fram till 01:30, då det är enbart ca: 14 minuter kvar. Då får ni höra de båda lagens slutargument).

Neal Barnard
Dr. Neal Barnard, en av tungviktarna kring näringsforskning. 
Om ni har sett debatten, vilket lag anser ni ha de starkaste argumenten?
Jesper Shuja 

Hjälp Filippinerna

Om man inte levt i en grotta så tror jag inte det finns en möjlighet att någon kunnat undgå den horribla misär som drabbat Filippinerna. Som passiv åskådare sitter man hemma framför dumburken och vittnar på daglig basis en av årtiondets katastrofer. Om man själv inte erfarit något liknande är det då ens möjligt att kunna relatera till detta ofattbara?

21590%20-%20PHILIPPINES-TYPHOON_

Jag tror att många upplever en form av hopplöshet och hjälplöshet när man bevittnar den misär som för tillfälligt är många människors vardag. I många fall är man säkert delvis avtrubbad i ljuset av att liknande händelser tenderar att ske regelbundet, inte enbart i form av naturkatastrofer. Trots det tror jag (hoppas jag) att de flesta av oss ändå vill bidra på något sätt.

Nyheterna talar om svenskars välvilja och förmåga att öppna plånboken när liknande katastrofer drabbar människor runt om i världen. Denna välvilja är säkerligen inte begränsad till Sverige. Jag vill gärna tro att det är en universal känsla och förmåga. Visst vill vi alla hjälpa människor i nöd.

Med det i åtanke tänkte jag presentera en lista med olika nummer som på ett förenklat sätt kan bidra till att fler av oss öppnar våra hjärtan (och plånböcker) till de som som i nuläget så desperat behöver vår hjälp:

För att bidra till Röda korsets insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a AKUT FILIPPINERNA till nummer 72 900 och skänka 50 kronor. Det går även att använda Plusgiro 900 800-4 eller Bankgiro 900-8004 och märka talongen FILIPPINERNA. Mer information finns på redcross.se

För att bidra till Läkare utan Gränsers insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a LIV 100 till nummer 72 970 och skänka 100 kronor. Det går även att använda Plusgiro 900603-2 eller Bankgiro 900-6032. Märk talongen ”akutinsatser – Filippinerna”. Mer information finns på lakareutangranser.se

För att bidra till Rädda Barnens insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a KATASTROF100 till nummer 72 950 och skänka 100 kronor. Det går även att använda Plusgiro 902 003-3 och märka talongen KATASTROF. Mer information finns på raddabarnen.se

För att bidra till SOS Barnbyars insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a SOS100 till nummer 72 930 och skänka 100 kronor. Det går även att skänka pengar via ett elektroniskt formulär på organisationens hemsida. Mer information finns på sos-barnbyar.se

För att bidra till UNICEF:s insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a LIV till nummer 72 900 och skänka 100 kronor. Det går även att skänka pengar via Plusgiro 90 20 01-7 eller Bankgiro 902-0017. Märk talongen ”tyfon”. Mer information finns på unicef.se

För att bidra till PLAN:s insamling till stöd för den katastrofdrabbade befolkningen kan du sms:a KATASTROF till nummer 72 900 och skänka 100 kronor. Det går även att skänka pengar via Plusgiro 90 07 31-1 eller Bankgiro 900-7311. Märk talongen ”KATASTROF”. Mer information finns på plansverige.org

Om det är någon där ute som har tips om något annat nummer eller organisation som hade varit passande så lämna gärna infon i kommentarsfältet så uppdaterar jag listan.

Ni som själv har en blogg eller Facebook, dela gärna med er listan. Desto fler människor som kan bidra desto större hjälp till Filippinerna. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Jesper Shuja  

Lite inspiration till ”livsnjutaren”

I min egen omgivning har det sakta men säkert börjat växa en nyfikenhet kring detta med vegansk matlagning. Folk börjar få ett större intresse för detta med hälsa och kost och ser sambandet mellan vegetabilier och hälsa. Det flera nyfikna har problem med är just vad de ska laga och om det blir gott. Tveklöst är detta viktiga argument för att man ska fortsätta äta hälsosamt.

Här har ni Mattias Kristianssons (”2012 års bästa ”Bak & Dessert”) 7 vegan recept för ”livsnjutaren”:

Mattias Vegan

 

Det är en myt att människor som väljer att äta veganskt inte är livsnjutare. Jag skulle nog vilja påstå att det är tvärtom.

Jesper Shuja 

En baby återger sin syn på att äta djur

Visst är det så att barn tenderar att tala direkt från hjärtat ur ett mera ärligt och orubbligt perspektiv än vad många av dagens vuxna väljer att göra. De slösar inte tid på att baka in ”sanningar” i hopp om att gemene man inte ska känna sig kränkt eller sårad. Tid och omgivning har ännu inte lyckats dämpa deras benägenhet för vad de så kristallklart skådar genom sina okorrumperade ögon.

baby-in-fruit-basket

I detta korta klipp återger ett litet barn, Luiz Antonio, vad han anser om att äta djur:

En eloge till mamman som inte försöker tvinga sitt barn att äta upp köttet, utan helt enkelt lyssnar på hans visdoms ord.

 

Jesper Shuja 

Hör vi hemma på denna planet?

På senare tid har jag börjat följa serien Louie med komikern Louis C.K. I mångt och mycket är han en frisk fläkt då han, inte olikt många andra komiker, trotsar vad som anses politiskt korrekt och helt enkelt bryter alla normer. Vad som gör honom säregen, i min uppfattning, är att han är så brutal, det finns verkligen inga gränser för hans humor. Om någon verkligen utnyttjar sina rättigheter att få säga vad de vill så är det denna individ.

louisCK_white

Nyligen såg jag på en av hans sketcher från Live at the beacon theater i New York. Han diskuterar hur den s.k. vita människan förmodligen inte kommer från denna planet. Hans argument bottnar i det faktum av hur många av oss som faktiskt inte verkar trivas här, då vi väljer att förstöra vår omgivning. Helt enkelt verkar vi ha ett problem att låta landskapen och miljön få lov att se ut som de alltid gjort. Vi vill förändra, förstöra och tenderar att inte vara nöjd med vår omgivning. Maten finns överallt, på och under marken, i träd och buskar och stora fält fyllt med massa näringsrika vegetabilier. Men de flesta av oss nöjer oss inte med det som naturen skänkt oss. Bättre att hoppa på oskyldiga medvetna varelser för att släcka vår omättliga demoniska törst för förstörelse, kvittar hur det förgör vår planet för att inte nämna vår egen hälsa. För om vi verkligen hörde hemma och var nöjda och trivdes på denna blå planet, med all dess vackra mångfald, hade vi verkligen då lämnat ett sådant markant och djupt sår i henne?

 

Jesper Shuja 

%d bloggare gillar detta: