”Invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka”

Jag är tvungen att lägga upp hela denna artikel då den gör mig så glad i ljuset av SDs alla anhängare och alla de individer som kontinuerligt klagar på att invandringen kostar samhället pengar. Så här skriver Henrik Brors på DN:

BRYSSEL. Invandrarna betalar mer till samhället än de får tillbaka. Det visar den första internationella rapporten om invandringens ekonomiska följder i Sverige och övriga industriländer.

Det är OECD, den internationella samarbetsorganisationen, som gjort denna politiskt kontroversiella undersökning i 27 länder. Invandringen är en het fråga i de flesta länder, där partier som vill stoppa eller kraftigt begränsa möjligheten för flyktingar och arbetskraftsinvandrare att få uppehållstillstånd hävdar att samhället skulle tjäna stora belopp på en sådan politik. I Sverige har Sverigedemokraterna i flera år krävt en statlig utredning om invandringens kostnader.

OECD har i sin stora undersökning jämfört vad invandrarhushållen betalar in i skatter och avgifter med vad de kostar i form av socialbidrag, pensioner och annan samhällsservice. Nettot blir ett plus för samhället i de flesta av de 27 länderna, med ett genomsnitt på drygt 3 000 euro per år (26 000 kronor) och hushåll.

Även i Sverige bidrar invandrarna mer till stat och kommun än de får tillbaka. Enligt OECD blir det ett plus för samhället på någon tusenlapp per år.

Det största samhällsvinsten på invandrarhushållen gör Schweiz med cirka 15 000 euro.

Det är bara i fem av de 27 länderna där invandrarna är en nettokostnad för samhället, däribland det stora invandrarlandet Tyskland. Men det beror på de höga kostnaderna för pensioner till invandrare som kom efter andra världskriget från Östeuropa med tyska pass. Räknas pensionerna bort går invandringen med ett stort plus i Tyskland.

OECD har även tittat på inkomster och kostnader för de invandrare som inte har medborgarskap med motiveringen att den politiska debatten i många länder skiljer på ”utlänningar” och ”invandrare”. Den beräkningen visar att dessa hushåll är mer lönsamma för samhället än hela gruppen invandrare.

För ”utlänningarna” blir det ett plus på cirka 6 000 euro för samtliga undersökta länder, och ett plus på nära 5 000 euro i Sverige. Skillnaden beror främst på lägre kostnader för pensioner.

OECD-rapporten baseras på uppgifter för åren 2007-09, före den djupa finanskrisen. Men OECD har också undersökt följderna av finanskrisens första år. Den jämförelsen visar att finanskrisen sänkte invandrarhushållens bidrag till samhället med cirka 1 000 euro per år, ungefär lika mycket som övriga hushåll.

Men i några länder ökade oväntat invandrarnas bidrag till samhället. I Sverige räknar man med ett plus på cirka 800 euro, medan nettobidragen från övriga hushåll minskade ungefär lika mycket. Enligt OECD beror det här på att många invandrare inte har lika starkt socialt skyddsnät som övriga medborgare, samtidigt som många invandrare började arbeta mer för att kompensera för krisens följder.

Kan det bli tydligare än så här?

Jesper Shuja

Vad har den svenska skolan att lära av den finska?

Häromdan läste jag en intressant artikel i den amerikanske tidningen The Atlantic. Där jämförde man den finska skolan och den amerikanska. Det är en slående skillnad. För er som inte är införlivade om den finska skolan, så lär den vara en av värdens bästa. I flera år har de finska eleverna presterat mycket högt enligt den s.k. PISA undersökningen. Denna undersökning pådrivs vart tredje år av OECD länderna. Det som testas primärt är 15 åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturkunskap. Medan de finska eleverna kommer väldigt högt i denna undersökning har de amerikanska eleverna presterat medelmåttigt som bäst.

Det är av intresse att lyfta fram en jämförelse mellan den stereotypiska östasiatiska modellen. Elever förväntas att studera väldigt hårt och traditionsbundet, även efter skolan, i motsats till de finska eleverna varav dessa får tämligen lite läxor och kreativa lekar är en del av vardagen. Just därför får Finland ofta besök från olika länder i hopp om att förstå detta ”fenomen.”

Pasi Sahlberg, chef för CIMO (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete), och författare till Finnish Lesson: What Can the World Learn from Educational Change in Finland?, var på besök i USA för att diskutera skillnaderna på respektive skolverksamhet. Och enligt honom finns där massiva olikheter.

Först och främst finns det inga privata skolor i Finland. Det finns självständiga skolor, men dessa är statligt betalda, och inga av dessa får lov att använda sig av studentavgifter. Detsamma är gällande för universiteten.

Enligt Sahlberg får han konstant samma frågor från amerikaner: Hur kan man utvärdera eleverna om man inte kontinuerligt testar dem (prov)? Hur förbättrar man lärandet om ni inte står till svars för dåliga lärare eller inte använder er av meritbaserad lön till duktiga lärare? Hur alstrar ni konkurrens och hur engagerar ni den privata sektorn? Hur erbjuder ni skolvalmöjligheter?

Enligt artikeln finns det inga standardiserade tester i Finland. Undantaget kan vara ett slutprov som eleverna tar innan de slutar gymnasiet (Jag förmodar att det är någon form av studentexamens prov).

Istället har de finska lärarna utbildats i att utvärdera eleverna i klassrummet, med tester på individnivå som lärarna själv har skapat. Vid slutet av terminen får barnen betyg, men dessa har grundats på individuell betygssättning av varje enskild lärare.

Sahlberg lyfter fram att i Finland får både lärare och administratörer prestige, en bra lön och mycket ansvar. Det är tufft att komma in på lärarutbildningen, och det är en Masters som krävs för att få lov att bli en lärare. Sahlberg menar även på att om en lärare missköter sitt uppdrag, då är det upp till rektorn att uppmärksamma detta och hantera det därefter.

Visste är det så att amerikaner förespråkar en konkurrensbaserad skola, men som Sahlberg poängterar är detta något som finländare inte känner sig bekväma med. I sin bok har han med ett citat, taget från den finska författaren Samuli Paronen: ”Real winners do not compete”. Det finns inga listor på de bästa skolorna eller de bästa lärarna i Finland. Det är inte konkurrens som är drivmedlet bakom den finska utbildningspolicyn, det är samarbete.

Med andra ord ter det sig om att det är jämlikhet och samarbete som är av största intresse i den finska skolan till skillnad från konkurrens och överlägsenhet. Vilket system som fungerar bäst, ter sig enligt PISA undersökningen tala sitt tydliga språk.

Utan tvekan är det finska och amerikanska skolsystemet varandras motsatser. Vilket skolexempel kommer Sverige att efterfölja mån tro? Bara tiden lär utvisa…

(För egen läsning se: The Atlantic:What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success, DN: Därför är finska skolan så framgångsrik, DN:Lärarna bakom succén för skolorna i Finland, Skolverket:I Finland finns inga A-och B-skolor, Lärarförbundet: Högre lärarlöner i Sveriges grannländer, Lärarnas nyheter: Lönegapet mot Norden ökar, Gemensam: Finska skolor bäst, utan test, valfrihet och konkurrens)

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: