Fotografins magi

Under det senaste året har jag utvecklat ett allt större intresse för fotografi. Troligen är det en fallenhet som har successivt växt sig starkare under åren. I en tid då Hollywood och resten av världen spottar ut hundratals, om inte tusentals, nya filmer varje år är det lätt hänt att vi glömmer bort det vackra med ”sedvanliga” stillbilder. Färgerna, nyanserna och kontrasterna, att ta sig tid att utforska vad en bild har att erbjuda, vad dess berättelse förtäljer, det är något magiskt över det hela. Jag letar efter rätt ord som kan skildra de fotografiska konsternas unikhet, men jag känner hur orden undflyr mig. Än finns det mycket att lära.

Intresset har växt sig starkare den senaste veckan då jag ”råkade” knycka (nej), rippa (fortfarande inte det ord jag letar efter), (ja just det) då jag råkade ”låna” ett fotografi (som jag använde mig av i ett annat inlägg) av en professionell fotograf vid namn Trey Ratcliff. Det var Morrica som så propert fick mig att fästa uppmärksamheten på hur viktigt det är med upphovsrätten, men speciellt hur betydande det är att respektera en konstnärs hårda arbete och låta denna bli krediterad. I mitt fall handlar det om att länka fotografierna till dess rätta ägare.

Men när jag tar mig tid att studera några av Ratcliffs fotografier blir jag nästintill trollbunden av dess makalösa skönhet, dess nyanser, detaljer, djuphet och alla dess möjliga färgkombinationer som aldrig tycks gå till ända. Om ni vill uppnå nya höjder av känslofyllda upplevelser rekommenderar jag er varmt att besöka hans Facebook sida och börja prenumerera. Ni lär inte ångra er. Här får ni några smakprov:

(Patagonien, Argentina)

(Crystal lake, Illinois i USA)

(”The guardian of the Ancients”)

Med dagens nya teknologiska framsteg inom mobilindustrin, blir det allt lättare för varje enskild individ att fånga de speciella ögonblicken som upplevs som lite magiska. Det hade varit sorgligt att ens titulera mig som ”amatörfotograf”, men det hindrar mig inte ifrån att söka dessa nya äventyr, att fånga det vackra omkring mig. Naturen, samhället omkring oss, erbjuder oss dagligen dessa speciella ögonblick, de finns där mitt framför näsan. Det är upp till var och en att uppmärksamma dem.

(Mellan Kungsparken och Malmö slott. Foto: Jesper Shuja)

(Narnia? Gångbana mellan stadsbiblioteket och kronprisen, Malmö. Foto: Jesper Shuja)

Tala om att fånga dagen, Carpe Diem.

Jesper Shuja

Annonser

Byggnader då, nu och i framtiden

Jag funderade precis på det här med byggnader som är vackra och säregna efter en diskussion med min vän Morrica. Jag har ofta fått höra människor tala om att moderna byggnader tenderar att se stela och opersonliga ut. I dokumentären Sveriges historia berättar professor Dick Harrison om hur de svenska byggnaderna ändrades i utseende efter andra världskriget. Innan kriget konstruerades byggnadsverk på ett mera särpräglat sätt. Lägenheter kunde ha högt till tak, stuckaturer, fiskbens golv, spröjsade fönster och franska balkonger etc. Rent allmänt har jag personligen upplevt att äldre byggnader har en större detaljrikedom till skillnad från mera ”moderna” konstruktioner.

(Fastighet i Slottsstaden, Malmö)

Efter andra världskriget erfor Sverige stora förändringar. Konceptet ”modernitet” präglade alla delar av vårt samhälle. En ny era hade nu trätt fram i ljuset, funktionalitet var på agendan. Därav började nationen att bygga fastigheter och byggnader av varierande art, som ”alla” skulle vara funktionella. Det finns alltså de som menar på att när den här ”moderna” och ”funktionella” tanken trädde fram, då förlorade vi en del av den ”skönhet” och ”originalitet” som tidigare har klätt våra städer.

(Miljonprogrammet: Rinkeby, Stockholm)

Men som med allt har gammal sentimentalitet en benägenhet att både skönmåla det förflutna och sluta ögonen inför det vackra som existerar runtomkring oss här och nu. För visst är det så att det finns vackra byggnader idag?

  (Beijing, Kina)

Undrar vad vi har att vänta inför nästa era?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: