Krav på lärarlegitimation skjuts på framtiden

Från och med i juni 2012 skulle det vara krav på att lärare skulle ha en legitimation för att få lov att sätta betyg m.m. Här är en kort översikt om vad det innebär:

Fakta/Lärarlegitimation

Sedan den 1 augusti 2011 kan lärare och förskollärare ansöka om lärarlegitimation hos Skolverket. För att få den krävs lärarexamen samt intyg på minst ett års yrkeserfarenhet.

Legitimationen visar vilken eller vilka skolformer, årskurser och ämnen läraren är behörig i.

Legitimationskravet skulle börja gälla 1 juli 2012. Under en övergångstid skulle fast anställda utan legitimation få fortsätta sätta betyg.

Efter den 1 juli 2015 skulle legitimationskravet vara absolut.

Likväl ter det sig så om detta inte kommer att uppfyllas så tidigt som till sommaren (se TV4 Nyheterna). Helt enkelt är Skolverket överbelastade. Av 87 000 inkomna ansökningar har de hittills enbart hunnit med 2 000 på ett halvår. Med tanke på att det finns ca 180 000 lärare i Sverige lär det ta väldigt lång tid innan de har lyckats avsluta detta till synes enorma och oändliga projekt. Med andra ord har Skolverket inget val än att skjuta fram kravet på lärarleg. Ett rimligt antagande är att om legitimationskravet från och med 1 juli detta år skjuts upp, då lär det absoluta kravet för 2015 följa samma utveckling. Eller vad tror ni?

Jag funderar över hur detta kommer att påverka framtida läraranställningar? Om en person som inte har avslutat sin lärarutbildning söker en lärartjänst, då kan rimligen ingen rektorn använda sig av ett lärarleg som orsak för att inte anställa. Eller har jag missuppfattat det hela?

Källor: Aftonbladet, SvD, TV4, Lärarnas Nyheter,

Jesper Shuja 

Skolelever och surfplattor: Adjö till skolböcker och välkommen miljötänk?

Det finns en het debatt kring skolelever och skrivinlärning. I Sollentuna testar man en ny radikal utveckling där det låter så här:

Först i tvåan får eleverna papper och penna och skolböcker är snart ett minne blott. År 2013 ska alla elever i Sollentuna ha surfplattor och datorer i stället för läromedel. ”Jämfört med övriga samhället ligger skolan i bakvattnet”, säger skolpolitikern Maria Stockhaus (M).

Stockhaus menar vidare att den pedagogiska metoden med att skriva sig till läsning är en väl beprövad teknik.

Barn saknar finmotoriken och har svårt att skriva snyggt med penna. I stället för att sitta och traggla är det lättare att trycka på tangenterna och tangenter som dessutom är ljudande. Datorn ger eleven omedelbar och individuell feedback på ett sätt som läraren aldrig kan ge alla samtidigt…

Som bekant anser Stockhaus att skolböckerna snart kan ha förverkat sin funktion. Skolpolitikern gör oss uppmärksamma om att skolböcker kan innehålla fel, och att med hjälp av internet kan eleverna nå fram till allt fler källor. Om jag uppfattar henne korrekt är hon inne på att läroböcker ofta blir omoderna men fortsätts användas. Med hjälp av internet kan eleverna kontinuerligt uppdateras med den senaste infon.

Det finns en sådan kraft i tekniken, det blir som en upptäcktsfärd och gör att barnen tycker att det är roligt att lära sig saker.

Självfallet är inte alla lika imponerade av detta nytänk, i alla fall inte Jan Björklund. Han reagerade kraftigt:

– Jag studsade till när jag läste tidningen. Jag har inga invändningar mot att man använder datorer tidigt. Men om man tänker ersätta böckerna fullt ut med digitala hjälpmedel, då är man fel ute.

Björklund är även av den stora övertygelsen att lära sig att skriva för hand är av störst vikt. Han poängterar att framtiden inte kommer skilja sig från idag, kunskaper såsom att skriva och att räkna kommer att vara av lika stor betydelse. Han lyfter även fram att man inte kan ha med sig datorer överallt. Personligen håller jag inte med honom i den frågan, mot bakgrund av att dagens surfplattor är ypperliga på resande fot. Även en rimlig tanke är att i framtiden lär dessa vara ännu smidigare att ha med sig.

Men i all denna diskussion är det en aspekt som tyckts ha glömts bort, nämligen miljöaspekten. Att trycka upp fler och fler läroböcker lär ha en fortsatt negativ påverkan på klimatet. Skogsbruket och pappret? Tryckeriprocessen och ytbehandlingar av tryckta ytor? Transporterna? De svenska pekböckerna lär tryckas i Kina som även det påverkar klimatet negativt, kanske inte lika mycket här, men ändå. (Se info)

Om alla eleverna hade surfplattor av olika slag, hade inga lärare behövt kopiera längre. Det spar både tid, pengar och miljö. Det finns säkerligen en hel rad med positiva aspekter som jag glömmer bort. Det talas massor om s.k. Grön Flagg skolor. Kanske detta är en aspekt som borde lyftas fram?

Men om miljötänket inte börjar i skolan, var börjar vi då?

(Besök gärna Tysta Tankar och Pluraword för mer åsikter.)

Jesper Shuja 

Studentexamen: Föråldrat koncept eller kärt återseende med förnyad twist?

Jag vet inte om ni har missat det senaste från skolvärlden, men snart lär studentexamen åter bli en realitet enligt Jan Björklund (DN-artikel), något som inte har existerat i Sverige sedan 1968. Något av det första som dök upp i mina tankar var något som en gammal folkhögskollärare berättade för mig för ett bra tag sedan.

När hon skulle ta studenten skilde det sig mycket från hur man tar studenten idag. Hon berättade om hur allas föräldrar och släktingar dök upp vid skolan, stolt väntande för att se sitt barn, sitt barnbarn etc (kanhända att inte mycket skiljer sig ut den aspekten) Det enda problemet var att eleverna inte fick reda på om de klarade sin examen eller inte förrän vid examenutdelningen, framför alla förväntansfulla familjemedlemmar, övriga släktingar, klasskamrater och lärare. Om du som elev mot förmodan inte erhöll din examen, lär denna erfarenhet varit ett av de mest generande och horribla ögonblick i ditt liv, då du hade fått gå och emotta din familj med svansen mellan benen.

Det ter sig så om att det finns en hel del negativ kritik till en liknande återgång. Fokus på banal faktakunskap, hysteri kring betyg och prov. Mina egna funderingar kretsar kring om detta inte kommer att leda till en ännu större konkurrens mellan eleverna, varav Darwinistiska tankar spökar omkring. Dock yttra sig en glimma av hopp när jag läste Folkpartisten och bloggerskan Helena von Schantz inlägg, en av initiativtagarna bakom ett återförande av studentexamen.

Visst går det att skapa en dålig studentexamen. En examen som är en återgång till sextiotalet, en examen som mäter ytlig dagsfärsk kunskap, en utformning som innebär att allt hänger på en dag. Men varför skulle man göra något så korkat?

Hon ger exempel på hur ett modernare system skulle kunna se ut:

Vi vill ha en modern studentexamen som mäter de kunskaper och färdigheter som är viktigast i dagens samhälle. Förslagsvis sådant som kommunikation, språk, analys, problemlösning och reflektion. Vi vill att studentexamen ersätter de nationella proven på gymnasiet och på så vis ger färre prov – inte fler. På sikt går det kanske rent av att gallra bland de nationella proven i grundskolan om vi har en centralrättad studentexamen. Vi vill att det finns flera omprovstillfällen. Förslagsvis en gratisgång och följande försök till självkostnadspris.

Von Schantz menar även på att detta är en reform som inte bör jäktas fram, då vi måste se till att proven påverkar på rätt sätt med tanke på att de påverkar både undervisning och inlärning. Hon invänder  dock mot tanken att studentexamen kan tänkas styra slutbetygen, speciellt om vi tänker oss dagens betyglotteri, då det idag krävs MVG (snart A) för att få en chans att komma in på de mest attraktiv utbildningarna. Dock tillägger hon:

Men också om vi får rättvisa och rättvisande (Morrica) betyg finns det problem med det. Om jag har gett en elev C i Historia och hon eller han skriver A på studentexamen, skall betyget då bli A fast studentbetyget är baserat på en fråga om andra världskriget och gymnasiebetyget baserat på hela världshistorien? Det vore högst orättfärdigt. Samtidigt som det är helt omöjligt att utforma ett prov som mäter alla kunskapskrav i en kurs.

Vidare förklarar initiativtagaren att vårt nuvarande betygsystems urvalsprincip inte är rättvist för våra framtida potentiella stortänkare m.fl.

Varför ska man behöva ha MVG i musik, slöjd och spanska för att få bli veterinär?  Hur hade det gått för Stephen Hawking i vårt universitetssystem? Framgång består av en kombination av anlag, motivation och arbetsvilja. Vissa har bred kompetens, medan andra har en smal specialbegåvning. Vi måste ha system som tar vara på båda sorterna. Vad jag förstår måste vårt urvalssystem ha som konsekvens att vi hindrar en massa unga människor från att uppnå sin fulla potential. Vem säger att den som kan hitta lösningen på våra energiproblem är duktig på att rita? Ska det krävas att man kan sjunga klart och sy korsstygn om man vill bli en Marie Curie i Sverige?

Personligen anser jag att det är svårt att inte se fördelarna med ett liknande koncept som grundar sig i Helena von Schantz visionära syn på studentexamen. För även om jag anser att det är av stor vikt att vara allmänbildad, är det inte troligt att alla människor har möjlighet eller ens vill ha kunskaper om alla ämnen, något som rent rationellt är en omöjlighet. Låt varje individ finna sin egen väg och därefter satsa helhjärtat på det som uppfyller deras önskemål och drömmar. Det gynnar inte enbart eleven utan även samhället i stort.

Men det är även viktigt att lyfta fram att även om det inte går vägen första gången, lever vi i ett land där vi alla har en möjlighet att erhålla en andra chans, och alla förtjänar så pass många chanser det krävs för att man ska lyckas. För mig var den chansen folkhögskolan Hvilan i Åkarp. I dagens s.k. postmoderna värld har människan fler valmöjligheter (i västvärlden i alla fall) än vad hon någonsin har haft, just därför finns det flera av oss som behöver en längre period för att avgöra vilken väg vårt personliga öde ska styras mot. För visst är det så att vi alla förtjänar den tiden och det valet!

(För mer info om folkhögskola och studentexamen se Morrica)

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: