Att vara lärare

Sedan hösten 2012 har jag både arbetat och pluggat för att nå mitt mål: nämligen att äntligen bli behörig lärare (har arbetat som lärare under flera år). Det har periodvis varit slitsamt då läraryrket tenderar att stundtals vara tämligen tungt med eller utan studier vid sidan om.

educationfuture

Idag fick jag reda på att jag fått högsta betyg på mitt examensarbete vilket glädjer mig stort! På något vis känns det som en bekräftelse på att den senaste tidens påfrestningar har varit värt det. Lön för mödan som vissa brukar säga. Jag brukar aktivt försöka hålla mig ifrån att ”klappa” mig själv på axeln, då jag inte vill bli alltför narcissistisk. Men stundtals måste väl alla få unna sig lite hybris, eller vad tror ni?

Nu återstår endast en kurs kvar: Att vara lärare. Ironiskt nog mot bakgrund av att jag redan är en lärare.

Jesper Shuja 

Lärare gör skillnad

Ibland känns det som om vårt samhälle har glömt bort hur viktigt det är med lärare. Ibland är det även så att vi lärare själva glömmer bort hur viktigt vårt arbete är. För vissa elever kan det vara skillnaden mellan att hamna på kriminalitetens bana eller bli nästa generations ledare.

Lärare och evigheten

Här har ni en intressant reklamkampanj för lärare:

 

En lärare gör skillnad, och det måste vi och alla andra komma ihåg!

Jesper Shuja 

Vilket fack bör jag välja? Lärarnas Riksförbund eller Lärarförbundet?

Solen skiner vackert på den nästan klarblåa himlen och fåglarna flyger och kvittar runt hörnen, i alla fall utanför mitt fönster. Parallellt med denna idylliska sommardag (äntligen) sitter jag och funderar på vilket fack som jag bör välja. Jag har aldrig varit särskilt insatt i frågan så min kunskap är tämligen obefintlig.

Under årens lopp på lärarutbildningen fick man höra lite olika tankar om vilket förbund som passar specifik lärare. Olika nivåer i grundskolan passade olika förbund och gymnasielärare passade något annat. Själv är jag Gs/Gy-lärare vilket innebär att jag kan arbeta både inom grundskolans senare år och på gymnasiet.

På senare tid har jag ganska ofta fått höra att det inte längre spelar någon roll vilket förbund man väljer, att både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet arbetar med alla typer av lärare. Stämmer det mån tro?

Sist men inte minst: Är det lönt att vara med i själva facket eller ska man bara betala för själva A-kassadelen?

 

Jesper Shuja 

I’m back!

Då var det hög tid att sätt igång med skrivandet igen då jag har varit borta från bloggandet under cirka tre månader. Det bottnar i det simpla faktum att jag började arbeta fulltid igen som lärare och parallellt kände att jag behövde en paus från Mastersprogrammet. Utan tvekan var det något av det bästa jag har gjort. Det råder ingen tvekan längre att det är läraryrket som jag är ämnad för.

Även då jag har arbetat mellan 55-60 timmar i veckan under flera veckor har det varit både upplyftande och extremt roligt. I nuläget kan jag inte tänka mig någon annan karriär än att vara lärare (och någon form av skribent vid sidan om). Det var länge sedan jag kände den glädjen av att komma till min arbetsplats, dag in och dag ut. Det har knappast varit en picknick då den skolan jag arbetade på kräver mycket av sin lärare. Likväl har det varit mycket kul och enormt lärorikt (många superlativ).

Den erfarenhet jag har erhållit under denna termin är mer än vad jag har lärt mig på alla andra skolor jag arbetat vid, för att inte tala om den mediokra lärdomen man fick av lärarutbildningen.

Idag ser jag fram emot att både arbeta och utvecklas mer och mer som lärare. I’M BACK!

Jesper Shuja

Färre vill bli lärare: Och?

Allt färre människor vill idag bli lärare (se nyheterna). Det är väl knappast chockerande i ljuset av den låga status och löneutveckling som lärare i dagens skola får stå ut med, för att inte tala om den allt hårdare arbetsmiljön. Nedan kan ni se en jämförelse mellan 1982 och 2011 på sökande per utbildningsplats:

Sökande per utbildningsplats

Utbildning 1982 2011
Lågstadielärare 7,5  
Mellanstadielärare 5,2  
Grundskollärare 1,1
Ämneslärare Hi+Sam 9,0  
Ma+Na 3,1  
Språk 5,2  
Ämneslärare 1,0
Jurist 1,9 4,0
Socionom 3,5 2,6
Läkare 6,2 5,8

Källa: Lärarnas Riksförbund, SCB. Avser förstahandsval.

Dock är jag osäker på om det är en negativ trend att färre söker sig till läraryrket. Under flera år har det blivit en trend att söka in på lärarutbildningen för att man inte kommer in på något annat. Följaktligen är det studenter som inte brinner för yrket. Är det den typen av individer som borde få lov att arbeta med samhällets framtida generationer?

Möjligtvis har jag missat den positiva aspekten med en överbefolkad lärarutbildning. Om så är fallet får någon gärna styra mig mot ljuset…

Källor: Skolvärlden, TV4, LO-tidningen, Sveriges Radio, SVT-Rapport, Lärarnas Riksförbund

 

Jesper Shuja 

Krav på lärarlegitimation skjuts på framtiden

Från och med i juni 2012 skulle det vara krav på att lärare skulle ha en legitimation för att få lov att sätta betyg m.m. Här är en kort översikt om vad det innebär:

Fakta/Lärarlegitimation

Sedan den 1 augusti 2011 kan lärare och förskollärare ansöka om lärarlegitimation hos Skolverket. För att få den krävs lärarexamen samt intyg på minst ett års yrkeserfarenhet.

Legitimationen visar vilken eller vilka skolformer, årskurser och ämnen läraren är behörig i.

Legitimationskravet skulle börja gälla 1 juli 2012. Under en övergångstid skulle fast anställda utan legitimation få fortsätta sätta betyg.

Efter den 1 juli 2015 skulle legitimationskravet vara absolut.

Likväl ter det sig så om detta inte kommer att uppfyllas så tidigt som till sommaren (se TV4 Nyheterna). Helt enkelt är Skolverket överbelastade. Av 87 000 inkomna ansökningar har de hittills enbart hunnit med 2 000 på ett halvår. Med tanke på att det finns ca 180 000 lärare i Sverige lär det ta väldigt lång tid innan de har lyckats avsluta detta till synes enorma och oändliga projekt. Med andra ord har Skolverket inget val än att skjuta fram kravet på lärarleg. Ett rimligt antagande är att om legitimationskravet från och med 1 juli detta år skjuts upp, då lär det absoluta kravet för 2015 följa samma utveckling. Eller vad tror ni?

Jag funderar över hur detta kommer att påverka framtida läraranställningar? Om en person som inte har avslutat sin lärarutbildning söker en lärartjänst, då kan rimligen ingen rektorn använda sig av ett lärarleg som orsak för att inte anställa. Eller har jag missuppfattat det hela?

Källor: Aftonbladet, SvD, TV4, Lärarnas Nyheter,

Jesper Shuja 

Heltidsarbetande lärare och obetald praktik?

Tidigare har jag varit inne på vad som utgör en ”bra” lärare, vare sig han/hon har en formell utbildning eller inte (Länk). Det jag funderar över idag är VFT (Verksamhetsförlagd tid, praktik), och ”vi” som ännu inte har avslutat vår lärarutbildning men trots det arbetar fulltid som lärare. Om vi nu väljer att avsluta utbildningen vid sidan av vår lärartjänst, hur fungerar det med VFT?

När jag har diskuterat denna fråga med olika individer har jag fått uppfattningen att vi väntas göra vår praktik som en ”vanlig” lärarstudent, nämligen arbeta utan betalning. Detta tycker jag är egendomligt, i ljuset av att det finns en viss skillnad mellan en oerfaren lärarstudent och en lärarstudent som har varit i branschen under flera år.

Det är en sak att sitta och plugga på kvällar eller helger, men att arbeta fulltid, och oavlönat, som vi förväntas göra, innebär i praktiken att vi måste ta tjänstledigt från vårt fulltidsarbete. Källan till vår kapacitet att ställa fram mat på bordet och betala våra räkningar. Många av oss har säkerligen familj och en salig röra av ”saker” som vi ansvarar för. Om vi nu förväntas att godtyckligt acceptera detta, är lika som att få en smäll i nyllet med argumentet att vår erfarenhet inte har något värde.

Hur löser vi en sådan fråga realistiskt? Finns det redan lösningar som jag inte är införlivad med?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: