En liten julreflektion

Ja då var det jul igen och här sitter man mätt och belåten på all vegansk julmat som jag lyckats trycka i mig. Kvällen med familjen var trevlig och intressant. Julklapparna under grannen tycktes aldrig nå ett slut. Klapparna öppnades en i taget, för att visa vad en och varje hade fått, och vem som hade lagt ner tid och pengar på presenten. Tanken bakom processen var välmenad, det är viktigt att visa uppskattning. Dock mot bakgrund av den stora mängden julklappar tycktes processen aldrig ta slut, och det var svårt att inte tänka på den enorma kommersiella konsumtion som är en del av dagens julfirande. Förskräckligt när man sitter och funderar på all den stress, arbete och pengar som ligger bakom dessa välmenande gåvor.

Presents

Samtidigt är det svårt att inte reflektera över vad som sker i världen utanför vårt lilla julehus. Att köpa julklappar tycks vara en lyx som så många andra aldrig kan unna sig. I Filippinerna finns det människor som fortfarande letar delar av sitt bortblåsa hus, som undrar om familjemedlemmar fortfarande är vid liv. I Syrien flyr människor landet dagligen. De lämnar släktingar, vänner och bekanta som de kanske aldrig må lägga ögonen på igen. Tortyr tycks vara vardag för vissa människor, inte enbart i Syrien. Det finns de människor som försöker hitta rent vatten och mat för dagen.

ethiopia_clean_water

Utan tvekan kan vår jord tyckas vara en plats fylld av lidande och elände, och visst är det så på sina platser. Men det finns också mycket vackert och positivt, och det börjar bland annat i våra tankar. Allt som formas i våra tankebanor kan för eller senare manifestera sig till verklighet.

Julen är en tid att begrunda vår existens och hur den står i relation till andra, i alla fall för mig. Det kanske inte finns mycket som vi kan göra i stunden, men att skänka alla dessa människor lite tid i våra tankar är något som vi alla kan och bör göra. På så vis bevisar vi för oss själva att deras lidande finns med oss på något hörn, att vi är medvetna om vad som pågår utanför vårt lilla julfirande, att vi vill alla väl, att vi helt enkelt är medmänskliga. Så länge vi är villiga att låta så ett frö av medlidande, så länge finns det hopp.

För er som redan nu känner er redo och manade att bidra mer än bara era tankar: Ta en titt här.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och God Hälsa!

Jesper Shuja 

Annonser

Whovian Christmas: David Tennant berättar en julhistoria

Här är en liten julberättelse till alla er Whovians som firar jul därute. Berättelsen The Christmas Bear  läses av den fanatiska David Tennant. Enjoy:

 

A Whovian Christmas to all of you!

Jesper Shuja 

God Jul: Julklappar eller närhet

Insåg att jag ännu inte önskat God Jul och funderade över om det var försent i ljuset av att det idag är den 25:e. Likväl har jag precis kommit hem från min äldsta vän då jag firat kanadensisk jul, då den 25:e anses vara högtidligare än 24:e, mycket p.g.a. att det är just den dagen de öppnar julklapparna. Det var mycket trevligt. Igår var jag hemma hos min egen familj och var med på deras julklappsutdelning, även detta var trevligt. Kontentan av dessa två dagar var att julklappar är en stor del av vår syn på julen, vilket jag tycker är lite sorgligt. Visst är det trevligt när familj och vänner samlas för att fira julen och umgås med mat och värme. Visst är det trevligt att ge någon en fin julklapp, men någonstans tror jag att vi tappar bort hela poängen med julen, bland de 10-30-tals julklappar som vi ger till våra barn. Det ter sig osannolikt att det barn som får sådana mängder hinner uppskatta tanken bakom varje gåva, och givetvis talar jag av personlig erfarenhet när jag själv var yngre. Ändock märker jag att julklapparna blir allt fler för varje generation, och ur mitt perspektiv är det inte för att våra barn har själva blivit mer givmilda eller altruistiska.

Så jag ställer mig frågan varför mängden har ökat under åren? Vad är det vi försöker tillgodose? Kan det vara närvaron som tryter? Försöker vi täppa igen ett hål av skuldkänslor? Är det möjligt att om vi faktiskt la mer tid på varandra, barn som vuxen, hade det inte funnits ett lika stort behov för julklappar, i alla fall inte i dessa mängder? Trots allt finns det ingen större gåva än närhet till ens nära och kära. Jag hoppas att jag tar med mig dessa funderingar när jag och min käraste väl startar vår egen familj i framtiden.

Jag önskar er alla en riktigt skön och God Jul och hoppas den blir fylld med massor av värme och närhet.

Brothers

 

Här har ni en av min absoluta favoritjullåt:

 

Jesper Shuja 

Kalla Ankas stereotypiska jul

Jag funderar över detta med den senaste tidens debatt kring Kalla Ankas jul på julafton. Det finns en hel del gnäll från flera individer på b.la. Facebook angående förändringarna i Tomtens verkstad. Folk som vill behålla ”våra svenska traditioner” (vad nu det skulle vara). Jag märker tämligen ofta att detta är samma individer som även förespråkar att ”det har alltid hetat negerbulle och det kommer det alltid att göra”. Människor tycks ha en innerlig rädsla för förändringar, att bevara de ”traditioner” som de alltid har känt till. Men finns det verkligen inte utrymme för nya traditioner? Traditioner som inte upplevs som kränkande för andra grupper av människor? Eller är det ett måste att bevara ett synsätt som härstammar från de koloniala kulturrasistiska strömningar som påverkat Sverige under århundraden, i vårt medvetna eller undermedvetna? (Om ni vill se ett nyhetsinslag besök denna länk på SVT-Play)

disneyjul_992NY

Jag låter min lärare Malin Glimäng, postkolonial forskare och lektor, på Malmö högskola få säga de sista orden:

Galningen med uttalad främlingsfientlighet och järnrör är för mig inte så skrämmande jämfört med den utbredda skara i vårt land som ”inte är rasister” men som ivrigt skapar och gillar Fb grupper där man i muntert samförstånd föraktar det som anses på tok för politiskt korrekt.

Nu det här med Disney….suck! Disney väljer att ta bort material som härstammar från 1930-talet och som anses symbolisera problematiska stereotyper. Är det då inte lågt, pinsamt och rätt så obehagligt att massor av ‘vanliga’ svenskar höjer sina röster i protest?!
Varför behöver man så desperat stereotypiska bilder av andra i sitt liv? Varför blir det ingen riktig jul utan dessa bilder? Varför känns det så hotfullt för medelsvensson att släppa taget om de gamla kvarlevorna från kolonialtiden?
Hur kan man vara så otroligt fäst vis rasistiska avbilder och ändå anse sig icke-rasist? […] Tänk att Disney av olika anledningar går ut och säger: ‘vi kan inte längre stå för dessa stereotyper’. Och då…då skallar ropen från det vita medelklass Sverige ut över sociala medier: ”Men det kan vi!! Vi gillar 30-talsbilderna av Judar och svarta. Snälla låt oss behålla dessa så att även våra barn kan få njuta av känslan att blint ta förgivet rättigheten att förlöjliga andra!!”

Som en klok författare nyligen sa: ”för vita svenskar är rasisten alltid någon annan”

Det är bra att vi har de här diskussionerna i Sverige nu – inte en dag för tidigt…

Jag kunde inte sagt det bättre själv!

 

Jesper Shuja 

Jultomten: Pragmatiker

Återigen gör snön ett besök, så här precis innan julafton, men troligen lär besöket än en gång bli kortvarig då morgondagen lovar plusgrader, i alla fall om man befinner sig i Malmöregionen. Jag förmodar att om det inte fryser till under morgondagen lär tomten bli tvingad att montera hjul på släden.

sleigh

Låt oss hoppas att det börjar snöa ännu mer imorgon.

För alla er som undrat över hur tomten lyckas leverera julklappar till si sådär miljarder barn under loppet av några fåtal timmar, har ni här en glimt av hans fulla potential:

 

Jesper Shuja 

Saffransscones: Lika ljuvligt som Ambrosia

Julen börjar närma sig med raska steg parallellt med att smaklökarna påminns om förra julens smaskigheter som snart igen ska förtäras. Visst är det så att de flesta av våra julminnen förknippas till de olika smaksensationer som vi stoppar in i munnen. Något av det som jag förknippar med julen är saffran och just därför tänkte jag bjuda på ett saffransscones recept.

Det här behöver ni:

2 dl sojamjölk
1 g saffran
7,5 dl ekologiskt vetemjöl
0,5 tsk salt
1,5 tsk bakpulver
0.5 dl ekologiskt rårörsocker
125 g kallt ekologiskt smör
1 st ekologiskt ägg (om man inte vill använda ägg går det bra att baka dessa med produkten ”No egg” också)
Ägg, mandelspån och råsocker till pensling (istället för ägg kan du pensla med t.ex. sirap utrört i lite vatten)

Så här gör du:

1. Sätt ugnen på 250 grader.
2. Koka upp mjölken med saffranet och låt svalna. För att det ska svalna snabbare häller jag saffransmjölken i en porslinsskål.
3. Blanda vetemjöl, salt, bakpulver och rårörsocker i en bunke.
4. Tärna smöret och nyp ihop det med de torra ingredienserna.
5. Blanda ägg och saffransmjölk och de torra ingredienserna till en deg. Degen får en vacker gyllene gul färg som på bilden nedan:

IMG_0393

6. Platta ut degen till 4 tekakor, skär ett kryss över kakorna och nagga.
7. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, pensla med ägg och strö över mandelspån och rårörsocker.

IMG_03988. Grädda gyllene i mitten av ugnen i cirka 10 minuter. Resultatet har ni nedan. Det kan dock skilja sig en del då vi har en gasugn vilket ofta leder till att bakverken inte växer så mycket.

IMG_0401Utan tvekan är det som att äta en bit av Ambrosia, ytterst ljuvligt och gott. Passar bra med ost och apelsinmarmelad. Jag önskar er ett glatt och härligt tredje advent.

(Receptet är hämtat från Amy’s piece of cake som i sin tur har hämtat det från Leila Lindholm. Det ska dock påpekas att jag har gjort några små modifieringar i receptet)

Jesper Shuja 

God Jul och 5 km: En bra julklapp

Då var stunden kommen, högtiden som ”alla” barnen har väntat på, och säkerligen flera vuxna,  julafton. Det en tid då många av oss kommer, enligt vår jultradition,  sitta vid julgrannen och spänt vänta på den årliga julklapps utdelningen som den gamla tjocka mannen i rött delar ut, om vi nu varit snälla under det gångna året.

Men i år har jag valt att ge mig själv en alldeles underbart hälsosam julklapp, 5 km. Under åtta veckor har jag, tre gånger i veckan, varit ute och joggat, successivt byggt upp min form igen som jag förlorade för cirka ett och ett halvt år sedan. Denna julaftonsmorgon, i sällskap av min flickvän, begav jag mig ut på min första stora utmaning, att jogga 5 km utan att stanna.

Det gick vägen och jag lyckades att erhålla en av de bästa julklapparna som jag hade kunnat önska mig i år. Nu blir nästa projekt att springa 1 mil, något som jag lär bli klar med under den kommande våren. Vad har ni önskat er av Tomten i år? Tack för att ni har tagit del av min lilla egoboost, något som vi alla behöver lite då och då.

Här är något som alltid har inspirerat mig, och säkert många andra som växte upp under 1980-talet:

God Jul mina vänner

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: