Julian Assange: En våldtäktsman eller en utsatt man?

Julian Assanges stora mediehändelse hösten 2010 lär knappast ha undgått någon. Den australienska whistleblowern, under ett besök i Sverige, anhölls i sin frånvaro med misstankar om våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. För att göra en lång historia kort, där ett antal domstolsbeslut ändrades fram och tillbaka, blev den slutliga domen att han stod anklagad för våldtäkt. Den 18 november 2010 häktades Assange i sin frånvaro av den svenska tingsrätten i Stockholm och den 7 december lär han ha gripits av brittisk polis när han kommit ner till polisstationen.

I slutet av februari 2011 beslöt en domstol att Julian Assange skulle utlämnas till Sverige, något som överklagades. Likväl blev kontentan att han skulle utlämnas till Sverige, ett beslut som togs av det engelska High Court den 2 november 2011. Dock har nyligen ett nytt beslut tagits av High Court, då man vill gräva djupare i utlämningslagen, vilket medför att ärendet skjuts upp för att vid ett senare tillfälle hanteras av högsta domstolen. (För mer info se här)

I en personlig intervju som nyligen utfördes av Malou von Sivers för TV4, försöker Assange kort redogöra om sin situation och sin utsatthet. Han berättar om hur han, och även hans barn, blivit hotade på olika sätt. Man får en uppfattning att det finns mäktiga krafter som ligger bakom hans prekära situation. Han passar även på att kritisera det svenska rättsystemet, då han hävdar att den svenska polis och åklagarnämnden har med uppsåt läckt ut anklagelserna till median. Kontentan är att dessa händelser försvårat arbetet för WikiLeaks, inte minst i frågan om ekonomiskt bistånd.

Med risk av att låta konspiratorisk, något jag helst vill undvika, med tanke på att vi egentligen inte vet vad han har eller inte har gjort, är det svårt att undgå känslan av att något inte ligger rätt till. ”Something doesn’t smell right!”. Det ter sig så om de olika händelserna som dök upp, gjorde så mycket lägligt för olika intressenter, eller vad säger ni?

Här har ni intervjun om ni missat den:

 

Jesper Shuja

Läroböckers förenkling av det förflutna

För stunden är jag fullt upptagen med att revidera mitt analysavsnitt i min D-uppsats. Jag analyserar hur svenska historieläroböcker skildrar det äldre arabiska förflutna (högstadienivå samt gymnasiet). Mitt fokus centreras kring hur läroboksförfattarna väljer att använda sig av det förflutna i sin beskrivning, med andra ord vilka historiebruk de använder. En genomgående trend är att författarna inte problematiserar de olika händelserna som t.ex. den islamiska expansionen under 600-talet, de kulturella bidragen till Europa och varför kvinnan först fick det bättre när islam introducerades, följt av att några hundra år senare påtvingas slöja och få det allmänt sämre än en gång. Dessa olika händelser enbart händer, utan några större förklaringar. Denna trend visar sig i läroböcker under drygt 50 år, även om det finns exempel som avviker något från trenden.

(Det ska dock lyftas fram att just denna lärobok gör ett tappert försök att förklara bakgrunderna till expansionen och de kulturella bidragen.)

Då jag kritiserar läroboksförfattarna i anknytning till detta fenomen, får jag själv kritik av min handledare då han anmärker om vi verkligen kan förvänta oss att läroböcker ska förmedla ett större problematiserande. Ur denna aspekt har jag fastnat, för mig är det självklart att böckerna måste förmedla tillräckligt med kunskap för att läsaren, eleven, ska tillhandahålla sig en måttlig förståelse för regionen. Annars finns det en risk att eleven t.ex. föreställer sig att araberna var mera aggressiva än något annat folkslag, då motiven bakom utbredningen inte förklaras.

Vad är era funderingar? Känner att jag behöver hjälp att tänka utanför min egen föreställning.

 

Jesper Shuja

 

Julstämning: Julmusik

Nu i stundade juletider kan det vara passande att försöka införliva lite julstämning, därav den nya bloggdesignen. Under den kommande perioden är det min ambition att bidra till allas julkänsla genom att bl.a. bjuda på julmusik titt som tätt.

Till att börja med har jag tagit mig an en utmaning genom att försöka finna den jullåt som bäst beskriver Morrica, vän och gemensam vapendragare i bloggvärlden. Ikväll tar jag mig an två låtar.

Vi börjar med Bon Jovi:

och fortsätter med Wizzard:

Är jag i närheten?

 

Jesper Shuja

 

Ex-president Clinton, barnens hälsa och Sojamjölk

Under snart 10 år har jag gjort ett aktivt val att leva mitt liv  som vegetarian, de bakomliggande orsakerna från början hade sin grund i filosofin och moraliska värderingar. Under årens lopp har man kontinuerligt blivit uppmärksammad av både media och forskningsvärlden att en vegetariskbaserad livsstil har, ur ett hälsoperspektiv, många gynnade egenskaper. Bl.a. har American Dietetic Associations (USA:s främsta dietorganisation)  forskare kommit fram till att människor som väljer aktivt en vegetarisk livsstill lyckas, på ett stort sätt, reducera riskerna för att drabbas av flertalet olika sjukdomar, för att inte tala om mängden av olika cancersorter som man har större chans att undslippa (Rapporten). Självfallet finns det inga garantier då cancer m.fl. har fler än enbart dietgrundade faktorer som ligger bakom.

Men det intressanta är att denna rapport även talar emot den generella myten om att en vegetarisk kost inte är bra för småbarn. Tvärtom skapar en växtbaserad kost gynnsamma förutsättningar för det det lilla barnet och dess välmående i framtiden, men det är viktigt att föräldrarna har tillräckliga kunskaper så att barnet verkligen får allt han/hon behöver. (Ett annat problem är även alla de gifter som används i köttindustrin som lär påverka hur barn utvecklas. För mer info se här.)

På senare tid har jag funderat över den veganska livsstilen, då man utesluter allt som härstammar från djurriket, ägg, mjölk, smör och ost m.fl. Tidigare, men även än idag, har jag känt att detta val är att dra det för långt då jag är av uppfattningen att ett visst utbyte mellan människor och djur är enbart ”naturligt” och även något vackert (då man gärna romantiserar ”verkligheten”). Likväl hör man mer och mer diskussioner kring att de djur som enbart används för att mjölka, eller lägga ägg, att även dem utsätts för horribla förhållanden. Det finns även de veganer som menar på att dessa djur har det ännu värre än de djur som slaktas (en diskussion för en annan gång).

I anknytning till detta finns det nu även mer forskning som tyder på att den veganska dieten främjar hälsan desto mer än den vegetariska (står nog även i rapporten). Median har uppmärksammat att förre detta president Bill Clinton har gått och blivit vegan på senare år, då hans främsta experter har starkt rekommenderat denna livsstill p.g.a. återkommande problem med hjärta och kärl. När en av tidernas mäktigaste män får ett liknande råd, då är det inte lätt att enbart avfärda det veganska konceptet.

Då jag ännu inte är redo att fullt ut följa det veganska levendet, har jag funderat över hur  jag kan bidra till att djuren får det bättre men även att själv ska få ett personligt renare samvete parallellt med att jag främjar min hälsa, har jag valt ta några måttliga steg för att bidra med något. Med tanke på att jag dricker tämligen mycket mjölk och äter en hel del fil, har jag nu valt att testa under en period att ersätta både mjölken och filen med sojabaserade alternativ.

Trots allt byggdes inte rom på en dag!

Jesper Shuja

 

Advokaters tystnadsplikt

Lördagskvällen utgjordes av att titta på film, kvällens val var The Lincoln Lawyer med Matthew McConaughey. Kontentan av filmen handlade om hur en försvarsadvokats tystnadsplikt plötsligt kan resultera i ett dilemma. Hur hanterar man som advokat en situation då ens klient erkänner ett fruktansvärt brott?

Nu är jag varken jurist eller sakkunnig i frågor som rör rättssystemet, varken på hur det fungerar i Sverige eller i USA. Frågan jag dock ställer mig är hur ett samhälle kommer fram till slutsatsen att om en advokat avslöjar att sin klient faktiskt har erkänt brott, då riskerar denne att förlora sin karriär eller värre? Min sambo förklarade för mig att om så inte var fallet, hade klienterna aldrig vågat vara förtroliga sin jurist. Men de moraliska implikationerna då?

Jesper Shuja

Idol 2011: Använder sig juryn av ”mobbningfasoner”?

Har precis haft en längre diskussion om fenomenet Idol med en vän, då vi bl.a. anknyter tanken till hur juryn bedömer de blivande ”idolerna”. (Besök gärna hennes blogg) Då jag på många plan finner programmet underhållande och rogivande, störs jag av vad jag skulle vilja kalla för ”mobbningsfasoner”.  Är det verkligen godtagbart att man ska så burdust klanka ner på dessa, ofta unga och formbara, individer?

Juryns generella inställning ter sig vara att ”verkligheten” är tuff och dessa individer gör bäst i att vänja sig att hantera detta brutala ”faktum”. Men på vilket sätt äger juryn denna s.k. ”verklighet”?

Själv har jag en gammal klasskollega och vän, som själv är aktiv inom musikbranschen och har även deltagit i ett liknande program för ett par år sedan, ni kanske kommer ihåg det, Fame Factory. Enligt hans förståelse för branschen, skiljer sig hans ”verklighet” från Idoljuryns. Inte är det så, menar han, att en förväntansfull musiker som gör en audition för en tänkbar producent, får ta emot ett sådant nedlåtande behandlande. Visst är det så att en producent sannolikt kan tänka ”den här personen borde satsa på något helt annat”, men troligtvis får den hoppfulle aspiranten ett mera diplomatiskt besked.

Förvisso finns det idolaspiranter som onekligen är i behov av ett ”wake up call”, men det finns ett sätt att säga det på, och så finns det ett annat. Vad är era funderingar kring detta fenomen?

Jesper Shuja

Värderingar: Finns det värderingsfria diskussioner?

I en inte allt för avlägsen dåtid hade jag en diskussion med en vän, mentor och gammal lärare (samma person). Diskussionen kretsade kring begreppet värderingar och hur det ibland kan tänkas farligt att lägga en värdering inom någon specifik kontext.

Det är min personliga uppfattning att det inte är möjligt att föra en diskussion, debatt eller diskurs utan att på något vis införliva någon form av värdering, medvetet eller undermedvetet. Må vara att jag är påverkad av Postmodernismen för att inte tala om Postkolonialismen, som Foucault argumenterar genomsyrar makten hela samhället. Vilket med andra ord innebär att så fort en författare (talare) skriver en text (talar), lär denna individ alltid vara påverkad av den maktstruktur som råder. Alltså lär vi alla vara påverkade av den ideologiska hegemoni som förhärskar i regionen.

(Kanske inte rör ämnet, men tänkte bara ge ett smakprov på Foucaults tänkande)

Ett logiskt hänförande bör då vara att samma sak avser värderingar. Mot bakgrund av att våra värderingar baseras på någon form av ideologi, är det för mig svårt att frångå att allt vi skriver eller talar om bör innefatta någon form av värdering.

Jesper Shuja 

%d bloggare gillar detta: