Är Rysslands och Kinas agerande i Syrienfrågan ett säreget fenomen?

Något som troligen inte lär undgått många av oss är den arabiska vårens fortsatta utveckling i Syrien. Vad som sker i dagens Syrien är både horribelt och skandalöst. Men likaså att majoriteten av omvärlden tycks stå handfallna och lealösa. Däremot det som förbryllar mig är medians och människors uppretade sinnesstämning gentemot Ryssland och Kina?

Dessa två nationer har ju som bekant båda vetorätt inom FNs säkerhetsråd. Detta innebär i praktiken att de kan sätta tvärstopp för vilket intervenerande de känner för, något som så gott som alltid bottnar i en intressekonflikt. Och så är även fallet med Syrien, speciellt för Rysslands del. Detta är ett intresseområde som sträcker sig ända tillbaka till Kalla krigets inledande fas.

Att både Ryssland och Kina gör ett aktivt val i att inte låta FN intervenera, vilket förmodligen skulle innebära en kolossal hjälp för Syriens folk och deras demokratisträvan, är både oetiskt och gräsligt. Men föga förvånande. Det som retar mig är att debatten är tämligen enkelspårig.

Det hade varit trevligt om någon ville lyfta fram att Rysslands och Kinas agerande inte är på något vis ett säreget fenomen.

 

Tidningsartiklar: DN: Syrien och FN: Ryssland är diktaturens bästa vänSvd: Kina och Ryssland blockerar förslag, Metro: Ryssland pressas om Syrien, The New York Times: Russia’s Syrian Power Play

En tidning med lite nyansering har vi i The Guardian: Putin’s veto sets Russia apart

 

Jesper Shuja

Annonser

Hur människor med afrikanskt ursprung uppfattas i ”Sverige”: Del 1

I ett tidigare inlägg har jag nuddat vid den värdeladdade diskussionen kring N-ordet (klicka). Professor Dick Harrison härleder ordets etymologiska betydelse med följande beskrivning:

Ordet niger är latin för ”svart” och alltså ursprungligen ett värdeneutralt ord för en specifik färg. Men när termen användes som pejorativ benämning inom ramen för ett slavsamhälle omvandlades det till ett ord med starka negativa bitoner, ett ”fult” ord som kan översättas med ”svartskalle”, ”svarting” eller liknande. (För mer info klicka här)

Med andra ord är det inte ett värdeneutralt ord idag. Det krävs förmodligen inte en raketforskare för att inse att ordet ”niger” idag ofta benämns som ”neger”. Ordet och dess pejorativa innebörd är tyvärr inte något som tillhör det förflutna. Med det sagt är det min ambition att skriva en kort serie som behandlar ämnet runt den ”svenska” mentaliteten kring människor med afrikanskt ursprung. Detta bottnar i de horribla händelser som Sverige erfor under det gångna året som berör afrosvenskar och rent allmänt människor med afrikanskt ursprung.

Föra året utropade FN 2011 till det ”Internationella året för människor med afrikansk ursprung”. Navi Pillay (FN:s Hög kommissarie för de mänskliga rättigheterna) skrev följande:

This International Year offers a unique opportunity to redouble our efforts to fight against racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance that affect people of African descent everywhere.

Det är tydligt att människor med afrikanskt ursprung än idag utsätts för rasdiskriminering som en konsekvens av den historiska transatlantiska slavhandeln. Även efter flera generationer utsätts svarta individer för rasism och diskriminering, detta stämmer även in på de människor som inte är direkta ättlingar till slavar. Året 2011 var det alltså FN:s intention att länder världen över skulle lyfta fram detta till ytan i hopp om att bearbeta problematiken. Hur har man då arbetat med detta fenomen hemma i ”du gamla du fria” Sverige?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: