Miss Saigon

Nyligen fick jag uppleva något oväntat och tämligen magiskt. Vi hade biljetter till musikalen Miss Saigon, dock var jag inte riktigt på humör och hade en något trångsynt uppfattning angående vad som sker på en musikal. Missförstå mig rätt, jag har länge tyckt om att lyssna på musikaler, men förväntade mig att precis som med opera lär det bli svårt att enbart lyssna mig till berättelsen. Till min förvåning fanns det underrubriker under föreställningens förlopp, vilket underlättade förståelsen av handlingen.

15-130829misssaigon5979_1

Musikalen var uppfriskande och stämningsfull. Sångerskan som spelar Li Tong Hsu, a.k.a. Miss Saigon, har en ljuvlig stämma vars like lär vara svårmatchad. Både min partner och jag fick gåshud vid ett flertal tillfällen. Det ryktas att sångerskan inte talar svenska vilket bidrar till att förhöja hennes prestationer än mer.

I ljuset av kriget i dagens Syrien kan det tänkas att denna föreställning känns mycket relevant. Vad sker med alla de barn som blir tvingade att lämna ett sargat och krigsdrabbat land. Vem tar hand om dem?

42-130829misssaigon6266

Utöver den fantastiska musiken och låtarna var själva föreställningen spektakulär. Sångerskor, sångare, dansare och de olika spektakel som skedde på scenen bidrog till att kvällen sent kommer att glömmas.

Lite andra omdömen: Svenska DagbladetSydsvenskanSkånska DagbladetKvällspostenHelsingborgs DagbladKristianstadsbladet och Sveriges Radio P2

 

Jesper Shuja 

En liten julreflektion

Ja då var det jul igen och här sitter man mätt och belåten på all vegansk julmat som jag lyckats trycka i mig. Kvällen med familjen var trevlig och intressant. Julklapparna under grannen tycktes aldrig nå ett slut. Klapparna öppnades en i taget, för att visa vad en och varje hade fått, och vem som hade lagt ner tid och pengar på presenten. Tanken bakom processen var välmenad, det är viktigt att visa uppskattning. Dock mot bakgrund av den stora mängden julklappar tycktes processen aldrig ta slut, och det var svårt att inte tänka på den enorma kommersiella konsumtion som är en del av dagens julfirande. Förskräckligt när man sitter och funderar på all den stress, arbete och pengar som ligger bakom dessa välmenande gåvor.

Presents

Samtidigt är det svårt att inte reflektera över vad som sker i världen utanför vårt lilla julehus. Att köpa julklappar tycks vara en lyx som så många andra aldrig kan unna sig. I Filippinerna finns det människor som fortfarande letar delar av sitt bortblåsa hus, som undrar om familjemedlemmar fortfarande är vid liv. I Syrien flyr människor landet dagligen. De lämnar släktingar, vänner och bekanta som de kanske aldrig må lägga ögonen på igen. Tortyr tycks vara vardag för vissa människor, inte enbart i Syrien. Det finns de människor som försöker hitta rent vatten och mat för dagen.

ethiopia_clean_water

Utan tvekan kan vår jord tyckas vara en plats fylld av lidande och elände, och visst är det så på sina platser. Men det finns också mycket vackert och positivt, och det börjar bland annat i våra tankar. Allt som formas i våra tankebanor kan för eller senare manifestera sig till verklighet.

Julen är en tid att begrunda vår existens och hur den står i relation till andra, i alla fall för mig. Det kanske inte finns mycket som vi kan göra i stunden, men att skänka alla dessa människor lite tid i våra tankar är något som vi alla kan och bör göra. På så vis bevisar vi för oss själva att deras lidande finns med oss på något hörn, att vi är medvetna om vad som pågår utanför vårt lilla julfirande, att vi vill alla väl, att vi helt enkelt är medmänskliga. Så länge vi är villiga att låta så ett frö av medlidande, så länge finns det hopp.

För er som redan nu känner er redo och manade att bidra mer än bara era tankar: Ta en titt här.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul och God Hälsa!

Jesper Shuja 

Är Rysslands och Kinas agerande i Syrienfrågan ett säreget fenomen?

Något som troligen inte lär undgått många av oss är den arabiska vårens fortsatta utveckling i Syrien. Vad som sker i dagens Syrien är både horribelt och skandalöst. Men likaså att majoriteten av omvärlden tycks stå handfallna och lealösa. Däremot det som förbryllar mig är medians och människors uppretade sinnesstämning gentemot Ryssland och Kina?

Dessa två nationer har ju som bekant båda vetorätt inom FNs säkerhetsråd. Detta innebär i praktiken att de kan sätta tvärstopp för vilket intervenerande de känner för, något som så gott som alltid bottnar i en intressekonflikt. Och så är även fallet med Syrien, speciellt för Rysslands del. Detta är ett intresseområde som sträcker sig ända tillbaka till Kalla krigets inledande fas.

Att både Ryssland och Kina gör ett aktivt val i att inte låta FN intervenera, vilket förmodligen skulle innebära en kolossal hjälp för Syriens folk och deras demokratisträvan, är både oetiskt och gräsligt. Men föga förvånande. Det som retar mig är att debatten är tämligen enkelspårig.

Det hade varit trevligt om någon ville lyfta fram att Rysslands och Kinas agerande inte är på något vis ett säreget fenomen.

 

Tidningsartiklar: DN: Syrien och FN: Ryssland är diktaturens bästa vänSvd: Kina och Ryssland blockerar förslag, Metro: Ryssland pressas om Syrien, The New York Times: Russia’s Syrian Power Play

En tidning med lite nyansering har vi i The Guardian: Putin’s veto sets Russia apart

 

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: