Byggnader då, nu och i framtiden

Jag funderade precis på det här med byggnader som är vackra och säregna efter en diskussion med min vän Morrica. Jag har ofta fått höra människor tala om att moderna byggnader tenderar att se stela och opersonliga ut. I dokumentären Sveriges historia berättar professor Dick Harrison om hur de svenska byggnaderna ändrades i utseende efter andra världskriget. Innan kriget konstruerades byggnadsverk på ett mera särpräglat sätt. Lägenheter kunde ha högt till tak, stuckaturer, fiskbens golv, spröjsade fönster och franska balkonger etc. Rent allmänt har jag personligen upplevt att äldre byggnader har en större detaljrikedom till skillnad från mera ”moderna” konstruktioner.

(Fastighet i Slottsstaden, Malmö)

Efter andra världskriget erfor Sverige stora förändringar. Konceptet ”modernitet” präglade alla delar av vårt samhälle. En ny era hade nu trätt fram i ljuset, funktionalitet var på agendan. Därav började nationen att bygga fastigheter och byggnader av varierande art, som ”alla” skulle vara funktionella. Det finns alltså de som menar på att när den här ”moderna” och ”funktionella” tanken trädde fram, då förlorade vi en del av den ”skönhet” och ”originalitet” som tidigare har klätt våra städer.

(Miljonprogrammet: Rinkeby, Stockholm)

Men som med allt har gammal sentimentalitet en benägenhet att både skönmåla det förflutna och sluta ögonen inför det vackra som existerar runtomkring oss här och nu. För visst är det så att det finns vackra byggnader idag?

  (Beijing, Kina)

Undrar vad vi har att vänta inför nästa era?

Jesper Shuja

Annonser

Hur människor med afrikanskt ursprung uppfattas i ”Sverige”: Del 1

I ett tidigare inlägg har jag nuddat vid den värdeladdade diskussionen kring N-ordet (klicka). Professor Dick Harrison härleder ordets etymologiska betydelse med följande beskrivning:

Ordet niger är latin för ”svart” och alltså ursprungligen ett värdeneutralt ord för en specifik färg. Men när termen användes som pejorativ benämning inom ramen för ett slavsamhälle omvandlades det till ett ord med starka negativa bitoner, ett ”fult” ord som kan översättas med ”svartskalle”, ”svarting” eller liknande. (För mer info klicka här)

Med andra ord är det inte ett värdeneutralt ord idag. Det krävs förmodligen inte en raketforskare för att inse att ordet ”niger” idag ofta benämns som ”neger”. Ordet och dess pejorativa innebörd är tyvärr inte något som tillhör det förflutna. Med det sagt är det min ambition att skriva en kort serie som behandlar ämnet runt den ”svenska” mentaliteten kring människor med afrikanskt ursprung. Detta bottnar i de horribla händelser som Sverige erfor under det gångna året som berör afrosvenskar och rent allmänt människor med afrikanskt ursprung.

Föra året utropade FN 2011 till det ”Internationella året för människor med afrikansk ursprung”. Navi Pillay (FN:s Hög kommissarie för de mänskliga rättigheterna) skrev följande:

This International Year offers a unique opportunity to redouble our efforts to fight against racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance that affect people of African descent everywhere.

Det är tydligt att människor med afrikanskt ursprung än idag utsätts för rasdiskriminering som en konsekvens av den historiska transatlantiska slavhandeln. Även efter flera generationer utsätts svarta individer för rasism och diskriminering, detta stämmer även in på de människor som inte är direkta ättlingar till slavar. Året 2011 var det alltså FN:s intention att länder världen över skulle lyfta fram detta till ytan i hopp om att bearbeta problematiken. Hur har man då arbetat med detta fenomen hemma i ”du gamla du fria” Sverige?

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: