Pensionär vid 75?

Nu funderar Reinfeldt på om vi ska höja pensionsåldern från 65 till 75 år. I DN skrivs det så här:

Ett arbetsliv som kan sträcka sig till 75 års ålder, där man ska vara beredd att byta karriär mitt i arbetslivet. Det kan krävas för att få den ekonomiska standard vi förväntar oss, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt (M), som öppnar för ett studiestödssystem som möjliggör studier även efter 50 års ålder.

Jag funderar på hur många som är intresserade av att arbeta 10 år längre?

 

Jesper Shuja

Malmös mörker tycks inte nå ett slut. Vem ska stå till svars?

I den pågående våldseskaleringen som aldrig tycks nå sitt slut i vårt kära Malmö, har även ett ”Blame Game” börjat intensifiera. Vem ska vi skylla på? Vem ska stå till svars? Polisen? Regeringen med Reinfeldt i spetsen? Ilmar Reepalu? Beatrice Ask? Skolan? Personligen kan jag tycka att den pågående debatten är löjeväckande då ingen lösning tycks uppnås med realistiska mått, speciellt inte när man lägger tid och energi på att skuldbelägga varandra.

Men visst, det är min uppfattning. Hur ser ni på saken?

Läs själv: Expressen: Reepalu och Ask i tv-bråk om våldetSvD: Reinfeldt: Styrande i Malmö har ett ansvarAftonbladet: Nej, skyll inte allt på MalmöSydsvenskan: ”Morden hänger inte ihop”

 

Jesper Shuja 

Försäkringskassan eller regeringen, vem bär ansvaret?

Alla har vi väl hört de senaste årens skräckhistorier, berättelser om cancersjuka individer, i alla ålderskategorier, som inte får hjälp av försäkringskassan. Läkare och olika former av experter intygar att individer är sjuka och inte kapabla att arbeta, ändå väljer handläggare utan expertis att neka dessa människor den hjälp de söker.

20120112-220232.jpg

DN-artikel: Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka heltidsarbetarbete.

Expressen-artikel: F-kassan pressar svårt cancersjuk.

Aftonbladet-artikel: Nej, försäkringskassan, jag klarar inte mig själv.

(Som ni säkert förstår finns det en hel del som behandlat detta ämne. Mer finns att hitta)

Sedan finns det exempel där försäkringskassans egna läkare gör en andra bedömning, en bedömning som inte alltför sällan blir ett nej. Den här s.k. ”andra bedömningen” är något som jag finner högst egendomlig? Hur kan en läkare bedöma en individ utan att ens träffat och undersökt han/hon i egen person. För mig blir det svårt att inte få uppfattningen att denna ”andra bedömning” bottnar i ekonomiska faktorer. Med andra ord kommer människors välmående på andra plats, medans de ekonomiska aspekterna bedöms som viktigare, eller har jag missuppfattat?

Här har ni en radiointervju mellan vår statsminister Fredrik Reinfeldt och en kvinna, som är upprörd över regeringens likgiltighet inför denna problematik.

Jesper Shuja

%d bloggare gillar detta: