Beyoncé och hennes nyvärvade dansare: Justin Timberlake och Andy Samberg

I dagens samhälle talas det mycket om jämlikhet och allas rätt att få lov att vara den hen vill vara. Jag tycker att denna dansvideo porträtterar denna anda på ett mycket tillfredsställande sätt:

justin-timberlake-beyonce-backup-dancer-snl-06

Hela inslaget:

 

Visst är det härligt att leva i en tid som nu! ”Att vara eller icke vara

 

Jesper Shuja 

Genuspedagog på alla förskolor: Drar man det för långt?

Jag reflekterar över detta med genus och genuspedagoger. Miljöpartiet vill införa genuspedagoger på varje förskola i Stockholm. Bakgrunden motiveras av att det finns en tydlig skillnad på hur barn bemöts av förskolepersonalen, något som bottnar i vilket kön barnet tillhör:

Forskning visar att barn i förskolan bemöts olika beroende på vilket kön de har, inte utifrån förmåga och behov. Det handlar om att vuxna omedvetet agerar utifrån föreställningar om vad som är typiskt kvinnligt och manligt och hur de bilderna kan begränsa möjligheterna för barn att utvecklas.

Ett exempel är att vuxna oftare använder svåra ord, långa meningar och noggranna förklaringar när de samtalar med flickor, medan pojkar oftare tilltalas med korta kommandon och förmaningar. En pojke som trampar i en blomsterrabatt uppmanas kort att ”gå därifrån”, medan en flicka som gör samma sak möts av ett längre resonemang om blommorna som dör om man trampar på dem. Det innebär i sin tur att flickors språk stimuleras i högre utsträckning än pojkars.

Åsa Jernberg (MP) uppmanar oss att inte falla för den stereotypiska föreställningen om att genuspedagogiken vill göra oss alla lika. I motsats handlar det om att varje barn är unikt och bör bemötas därefter.

Genom att ge förskolepersonalen ökade kunskaper i genuspedagogik får personalen verktyg för att kunna arbeta aktivt med jämställdhet.

Jag är själv lite osäker var jag står i frågan. Är det att dra det för långt? Jag har själv arbetat inom ett liknande fält, och känner en del som arbetar inom förskolor. Vad jag har förstått blir det allt vanligare med högre utbildad personal såsom förskollärare. Likväl finns det fortfarande en hel del barnskötare på förskolor och fritids, vars utbildning är tämligen begränsad till skillnad från både förskollärare och fritidspedagoger. Medan förskollärare och fritidspedagoger studerar på högskolan i minst 3 år och uppåt, lär barnskötarens utbildning sträcka sig högt till gymnasiekompetens. Med det sagt är det viktigt att lyfta fram att det finns säkerligen många barnskötare som sköter sin uppgift på ett ypperligt sätt och kan utan tvekan bemöta barnen utan förutbestämda funderingar. Jag känner en hel del, men jag känner även en del som inte gör det.

Jag är inte insatt i hur förskoleutbildningen ser ut, men jag kan tänka mig att genusaspekten finns med. Kanske är det så att om mer personal hade mer utbildning på förskolorna, hade genuspedagoger inte behövts? Kanske ska man satsa på den personal som redan finns på skolorna, t.ex. någon form av lärarlyft för barnskötare, och kanske även för förskollärare vid behov?

Se gärna Mats tankar kring fenomenet på Tysta Tankar.

Källor: Newsmill, DN, Världen idag, Miljöpartiet

Jesper Shuja 

 

 

%d bloggare gillar detta: