Vardagshjältarna: Lärare och förskollärare

Under förmiddagen läste jag en intressant artikel av  författaren och bloggaren Marcus Birro. Han talar om vardagshjältar, hur tacksam han är för att det finns förskollärare som tar väl hand om hans son. Han talar om vardagsmirakel och människor som vill gott. Han visar sin uppskattning mot förskolelärare genom att säga:

Jag lämnar det i särklass dyrbaraste jag har, min son, med glatt sinne, varmt hjärta och med all tillit i världen, till en kvinna som jag egentligen bara kan namnet på. Men jag litar på henne. Jag har ­absolut förtroende för hennes omsorger om min älskade son. Jag är säker på att hennes värme och yrkesskicklighet kommer hjälpa min älskade son att få en bra dag. Han får omtanke, vänner, lek, mat, ­kärlek och får, inte minst, träffa några andra människor än hans föräldrar. Vilket inte är att underskatta.

Skribenten förmedlar att det är sällan att någon av oss visar uppskattning mot dessa vardagshjältar, dvs. förskollärarna:

Vem hyllar förskolelärarnas yrkesgärning? När läste man senast en osande försvarsskrift om kvinnorna (och de få männen) på landets förskolor? Vem drar en lans för dessa skamligt underbetalda vardagshjältar?

Då jag själv arbetar deltid som lärare för tankarna mig till den synes otacksamma uppgift som flera av mina kollegor arbetar med dag in och dag ut. Även där kan vi tala om vardagshjältar. De tar hand om framtidens ledare, visionärer, filosofer, läkare, pedagoger, konstnärer, busschaufförer, sjuksköterskor, forskare, sophämtare, ingenjörer etc. listan är oändlig. I gengäld får dessa lärare en låg lön, politiker som till synes glömmer bort dem och enbart kräver mer och mer  i samma anda som samhället och föräldrarna. Men när tar det slut? När kommer uppskattningen?

Birro påpekar att den moderna tidens prioriteringar har tappat sin fokus. Ett bevis på detta kan vi se i morgontidningarna, där fokus ligger på pengar:

Den handlar om affärer, stora som små. Bilagan är fylld av reportage om, intervjuer med, och bilder på viktiga män och kvinnor som förvaltar mina, dina, och andras pengar.
Sedan finns det andra viktiga människor som skriver initierade krönikor om människorna som förvaltar dessa pengar.
Inte nog med det. Det finns till och med tidningar som kommer ut dagligen, som enbart handlar om pengar.

I mångt och mycket kan det tänkas att tidningar reflekterar samhällets Zeitgeist, dvs. tidsandan. Vi glömmer bort det som är oss närast och kärast, nämligen våra barn. Om vi glömmer bort att uppskatta dem som på daglig basis vårdar och utbildar våra barn, glömmer vi då inte bort våra barns möjligheter för en trygg och säker framtid?

Som Birro förmedlar i slutet:

Vi ser inte miraklet för att vi är upptagna med allting annat. Jag vill läsa mycket mer om alla dessa vardagshjältar. Jag lovar att själv börja skriva mer om dem.

Jesper Shuja

Om Shuja
Mitt namn är Jesper Shuja. Är utbildad lärare och arbetar på Folkhögskola inom ämnena Historia, Engelska och Samhälle. Utöver detta har jag även studerat på ett Mastersprogram i Historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: