Läroböckers förenkling av det förflutna

För stunden är jag fullt upptagen med att revidera mitt analysavsnitt i min D-uppsats. Jag analyserar hur svenska historieläroböcker skildrar det äldre arabiska förflutna (högstadienivå samt gymnasiet). Mitt fokus centreras kring hur läroboksförfattarna väljer att använda sig av det förflutna i sin beskrivning, med andra ord vilka historiebruk de använder. En genomgående trend är att författarna inte problematiserar de olika händelserna som t.ex. den islamiska expansionen under 600-talet, de kulturella bidragen till Europa och varför kvinnan först fick det bättre när islam introducerades, följt av att några hundra år senare påtvingas slöja och få det allmänt sämre än en gång. Dessa olika händelser enbart händer, utan några större förklaringar. Denna trend visar sig i läroböcker under drygt 50 år, även om det finns exempel som avviker något från trenden.

(Det ska dock lyftas fram att just denna lärobok gör ett tappert försök att förklara bakgrunderna till expansionen och de kulturella bidragen.)

Då jag kritiserar läroboksförfattarna i anknytning till detta fenomen, får jag själv kritik av min handledare då han anmärker om vi verkligen kan förvänta oss att läroböcker ska förmedla ett större problematiserande. Ur denna aspekt har jag fastnat, för mig är det självklart att böckerna måste förmedla tillräckligt med kunskap för att läsaren, eleven, ska tillhandahålla sig en måttlig förståelse för regionen. Annars finns det en risk att eleven t.ex. föreställer sig att araberna var mera aggressiva än något annat folkslag, då motiven bakom utbredningen inte förklaras.

Vad är era funderingar? Känner att jag behöver hjälp att tänka utanför min egen föreställning.

 

Jesper Shuja

 

Om Shuja
Mitt namn är Jesper Shuja. Är utbildad lärare och arbetar på Folkhögskola inom ämnena Historia, Engelska och Samhälle. Utöver detta har jag även studerat på ett Mastersprogram i Historia.

18 Responses to Läroböckers förenkling av det förflutna

  1. Morrica skriver:

    Dessa läroböcker är väl knappast avsedda för självstudier, är de? Det tycks mig som om de utgör en enkel ram, en tidsaxel om du så vill, och att problematiseranden och kontextualiseranden är lärarens uppgift.

    • Shuja skriver:

      Jo jag håller med dig Morrica, dock tror jag att det är en ideal situation. Det finns en hel del som tyder på att det finns en del lärare som de facto enbart använder sig av läroböcker i sin undervisning. Än värre blir det med undervisning som behandlar Mellanöstern mot bakgrund av den ytliga skildring som tillhandahålls i böckerna. De flesta historielärare har själva, oftast, en måttlig kunskap om Mellanöstern då även universitetsutbildningarna är euro-centriska. En förhoppning är självklart att dessa läser på vid sidan om.

      • Morrica skriver:

        Du menar att problemet med att lärare inte är tillräckligt ämneskunniga bör kompenseras med så heltäckande böcker att lärarens betydelse reduceras? Jag håller inte med dig.

      • Shuja skriver:

        Jag förstår inte riktigt hur du kom fram till den slutsatsen? Förmodar att jag utryckt mig klumpigt? Om det nu finns lärare som inte har möjligheter att fylla i luckorna som fattas, då hade det varit att föredra läroböcker som behandlar ämnet mera ingående. Jag tror aldrig att en lärares betydelse kan eller kommer att reduceras. Ett sådant samhälle skulle jag inte vilja vara delaktig i.

      • Morrica skriver:

        Så bra.

        Men är det verkligen den delen av läromedlet som eleverna använder som skall kompensera för eventuella svagheter i lärarens kunnande? Är det inte snarare lärarhandledningen du borde rikta in dig på i så fall?

      • Shuja skriver:

        Diskussionen har ju gått utanför ramarna i anknytning till mitt arbete🙂 Grunden i mitt arbete är att analysera vilka historiebruk som manifesterar sig i läroböckerna i anslutning till arabernas äldre förflutna. Men det betyder inte på något sett att dina funderingar inte är lika intressanta. Det är kanske frågor som jag kommer arbeta med framöver.

  2. Mats skriver:

    ”tillräckligt med kunskap”, ”måttlig förståelse”…

    Jag känner mig vagt illamående på det här gungflyet!

  3. Bra kommentar, Morrica. Personligen är jag skeptiskt till det ensamma, förment objektiva perspektivet. Bättre att ge olika vinklingar och bilder och låta eleverna navigera dem emellan.

    • Shuja skriver:

      Helt klart, men från min erfarenhet är det inte alltid så, vad gör vi då?

      • Morrica skriver:

        Är du helt säker på att det är läromedlen som behöver åtgärdas i detta?

      • Shuja skriver:

        Läroböcker är enbart en liten del i ett stort puzzel. Läroböcker, styrdokument, politiska faktorer, lärare mm är alla en del av den historiekulturella sfären, och historiekulturella förändringar är en mycket seglivad process.

  4. Morrica skriver:

    Tack, Helena, och detsamma.

    Jag funderar över om det inte rent av finns en risk att en läromedelsförfattare som strävar efter att kontextualisera och problematiskera på det ytterst begränsade utrymme ett läromedel medger riskerar att bli en gnutta propagandistisk för den ena eller den andra sidan. .

    • Shuja skriver:

      Läroboksförfattarna precis som vi andra, lär alltid vara påverkade av den samhällsstruktur som de/vi lever i, det är oundvikligt. Men om ambitionen är att skildra perioden ur sin egen samtid i anknytning till en större historisk kontext, är förhoppningen att det blir lite mer objektivt. Eller vad tror du?

      • Morrica skriver:

        Du valde den islamiska expansionen som exempel. Den ser ju ruskigt olika ut beroende på ur vilken synvinkel man betraktar den. Om läroboksförfattaren försöker täcka alla vinklar blir texten oerhört omfattande, och i det närmaste ohanterlig för den som inte har betydande bakgrundskunskap om de olika aspekterna och deras inbördes förhållanden. Alltså måste författaren göra ett urval, eller satsa på att försöka täcka in även dessa bakgrundskunskaper och deras inbördes förhållanden. Plötsligt står vi med ett läromedel av mastodontformat, med eoner av text och bilder, tabeller, kartor, tidsaxlar etc. Och då har vi bara täckt en liten liten liten del av kursen!

        Alltså måste författaren göra ett urval – vilka aspekter skall belysas, vilka skall lämnas därhän? Vilka synvinklar skall redogöras för, vilka ska lämnas därhän? Författarens urval lägger vikt vid vissa aspekter, och gör dessa mer betydelsefulla än andra, detta i sin tur påverkar hur läsarna ser på saken, i synnerhet om läsaren lämnas mer eller mindre på egen hand, utan lärare som bidrar med andra vinklar och tankar.

      • Shuja skriver:

        Visst måste man göra urval, det går inte att argumentera emot. Som vissa forskare idag påpekar, så är det vissa regioner som vi bör lägga mer fokus på idag till skillnad från tidigare epoker mot bakgrund av att Sverige idag ser tämligen annorlunda ut, ur ett kulturellt perspektiv. Just Mellanöstern är ett sådant område som förespråkas, inte bara av mig, men även andra, då Sverige har en väldigt stor befolkning med rötter från just den regionen. Det är en förhoppning, då något som är svårt att bevisa i forskningen, att ju mer vi lär oss om andra kulturer, deras historia, traditioner osv, lär skapa utrymme för tolerans och respekt.

        Även om så inte var fallet, så har arabernas kulturella bidrag varit en stor del av vår kultur, större än vad många inser. Den kanoniska berättelsen har traditionellt varit om det grekiska och romerska arvet, likväl är det mycket som tyder på att utan arabernas involvering, hade mycket av de kunskaperna gått förlorade. Än idag ser vi historieläroböcker som behandlar antiken i över 40-50 sidor, men behandlar arabernas äldre förflutna mellan 1-3 sidor. Är inte det egendomligt?

      • Morrica skriver:

        Nej, inte speciellt.

        Det är flera aspekter som spelar in här: Dels utgår man i historieundervisningen från sin egen horisont – vad har påverkat oss här i norden i hög grad, och vad har påverkat i mindre grad? Dels ligger fokuset ofta mer på politisk historia än på kulturhistoria, något också påverkar urvalet.

        Vad säger kursplanerna om saken? Läromedel tenderar att utformas å ena sidan efter läroplaner, å andra sidan efter vad som säljer.

      • Shuja skriver:

        Kursplanerna säger tyvärr ingenting, Mellanöstern nämns inte. I nya kursplaner talas det om att man kan välja ut någon annan högkultur att undervisa om, men Mellanöstern nämns inte till namnet.

        Visst är det en ekonomisk fråga, dock menar de senaste avhandlingarna på att det är historiekulturen som sannolikt påverkar läroboksförfattarna mer än vad läroplanerna gör. Detsamma stämmer även överens i anknytning till de senaste historievetenskapliga rönnen. Alltså, historiekultur påverkar författarna mer än någon annan aspekt. Sedan får vi ju inte glömma vad Herbert Tingsten kallar för ”stark eftersläpning”. Det finns en föreställning om att det finns ett värde av att bevara det äldre läroboksinnehållet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: