Växande hat mot muslimer: Redan förglömd lärdom

Jag sitter och funderar på den islamofobi som idag drar näring från ett allt mer växande hat som finns omkring oss. Vart kommer den ifrån? Jag var nyligen med i en diskussion i ett inlägg. Ämnet handlade om att en persisk (Iran) familj, i Sverige, som konverterat och blivit kristna var på väg att bli utvisade tillbaka till Iran. Enligt Bahareh Andersson skulle detta innebära döden för familjen (besök gärna hennes blogg). Tråkigt nog vidareutvecklades diskussionen (inte av Bahareh) till att handla om något helt annat, nämligen hatet mot islam. Delvis var det mitt fel då jag blev provocerad av en individs kommentar. Några individer menade på att vi inte skulle tillåta muslimer leva i vårt land. ”Islam är det största hot mot vårt land och västvärlden” hette det.

De är inte ensamma. Dansk Folkparti har nu deklarerat att de ska kämpa för att Danmark ska stoppa invandringen från muslimska länder:

Vi ska arbeta för att vi inte får någon invandring från muslimska länder. Det kan självklart göras vissa undantag, men det är viktigt att det finns en politisk ambition att få ner invandringen från muslimska länder till nära noll.

(Hämtat från EXPO)

Tragedin i Utöya har tydligen inte fått ”människor” att tänka om. Lärdomen har gått förlorad. Vad kommer att hända härnäst mån tro…

Offren, vars namn vi aldrig får glömma, lär inte glömma lärdomen av detta hat. (Länk till deras namn)

Jesper Shuja

Hur människor med afrikanskt ursprung uppfattas i ”Sverige”: Del 1

I ett tidigare inlägg har jag nuddat vid den värdeladdade diskussionen kring N-ordet (klicka). Professor Dick Harrison härleder ordets etymologiska betydelse med följande beskrivning:

Ordet niger är latin för ”svart” och alltså ursprungligen ett värdeneutralt ord för en specifik färg. Men när termen användes som pejorativ benämning inom ramen för ett slavsamhälle omvandlades det till ett ord med starka negativa bitoner, ett ”fult” ord som kan översättas med ”svartskalle”, ”svarting” eller liknande. (För mer info klicka här)

Med andra ord är det inte ett värdeneutralt ord idag. Det krävs förmodligen inte en raketforskare för att inse att ordet ”niger” idag ofta benämns som ”neger”. Ordet och dess pejorativa innebörd är tyvärr inte något som tillhör det förflutna. Med det sagt är det min ambition att skriva en kort serie som behandlar ämnet runt den ”svenska” mentaliteten kring människor med afrikanskt ursprung. Detta bottnar i de horribla händelser som Sverige erfor under det gångna året som berör afrosvenskar och rent allmänt människor med afrikanskt ursprung.

Föra året utropade FN 2011 till det ”Internationella året för människor med afrikansk ursprung”. Navi Pillay (FN:s Hög kommissarie för de mänskliga rättigheterna) skrev följande:

This International Year offers a unique opportunity to redouble our efforts to fight against racism, racial discrimination, xenophobia and related intolerance that affect people of African descent everywhere.

Det är tydligt att människor med afrikanskt ursprung än idag utsätts för rasdiskriminering som en konsekvens av den historiska transatlantiska slavhandeln. Även efter flera generationer utsätts svarta individer för rasism och diskriminering, detta stämmer även in på de människor som inte är direkta ättlingar till slavar. Året 2011 var det alltså FN:s intention att länder världen över skulle lyfta fram detta till ytan i hopp om att bearbeta problematiken. Hur har man då arbetat med detta fenomen hemma i ”du gamla du fria” Sverige?

Jesper Shuja