Kronprinsessan har fött: Början på en ny berättelse eller slutet på en era?

Efter en ganska intensiv och turbulent period får kungahuset äntligen lite glädjande besked. Som ni säkert redan räknat ut har kronprinsessan Victoria fött en liten princessbaby (se webb-tv) . Runtomkring nätet spekuleras det helvilt vad den framtida svenska drottningen ska heta. På vissa forum har jag sett namn som Ingrid, Märta, Ulrika och Astrid…Har ni några förslag?

Jag funderar över om detta glädjande besked kommer överskugga den senaste tidens skandaler såsom kungens ”mörka” förflutna och hans ack så redan klassiska fras ”Vi vänder blad och ser framåt”. Jag har full förståelse för kungens angelägenhet att titta framåt till skillnad från bakåt. Inte nog med all den negativa uppmärksamhet som stundade i och med den kritikerrosade boken Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken, utan även drottning Silvias faders dubiösa förflutna med nazismen (Drottning Silvia: Ett tappert försöka att skriva om sin faders förflutna).

Personligen anser jag att den svenska monarkin är en förlegad institution och jag undrar om den ännu namnlösa prinsessan kommer att få en chans bestiga tronen, då nationen möjligtvis hunnit avskaffa kungahuset dessförinnan? Tiden får utvisa…Men jag hoppas verkligen att den lilla flickan får ett gott och hälsosamt liv, och får slippa de ”bojor” och ”fängelse” som hennes mor och morfar fått uthärda. För låt oss vara ärliga, ett kungligt liv med dagens standard är inte på något vis bara ett liv fyllt av rikedomar och glamour, utan ett liv som är ödesbestämt. Den fria viljan ter sig vara frånvarande.

 

Källor: Sveriges Radio, DN, Aftonbladet, SVT, Sydsvenskan, Sveriges Radio

 

Jesper Shuja 

Svensk Vapenexport: Hyckleriet tycks aldrig nå ett slut

Förra året fanns det en kort debatt i svensk media om den svenska vapenförsäljningen, med fokus på ordet ”kort”. Sverige lär toppa listan på de länder som säljer mest vapen till andra nationer. Det bör även lyftas fram att sedan Alliansen tagit över har denna trend enbart ökat.

Att den svenska vapenindustrin skulle vara petnoga med vem man exporterar till ter sig enbart vara en myt, även om:

Sverige ska enligt riksdagens riktlinjer inte exportera krigsmateriel till krigförande länder eller till ”stater där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer”.

Med det sagt är det högst egendomligt att vi ändå fortsätter sälja vapen till odemokratiska nationer:

Få rika länder har en högre andel vapenexport riktad till fattiga och odemokratiska länder än vad Sverige har, konstaterar tankesmedjan Center for Global Development i Washington.

Enligt Anna Ek från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har regeringen ändrat på retoriken:

– Politikerna i riksdagen har skiftat retorik. Man har gått från att kalla det krigsmateriel till att benämna det försvarsmateriel. Rekord i försvarsmateriel låter inte så farligt, men när man säger rekord i krigsmateriel hajar folk till. Politikerna ser vapenexporten i rent ekonomiska termer, att det är bra för Sveriges ekonomi. Man pratar om arbetstillfällen, att det är viktigare än krig i andra länder. Men resonemanget om vad det är vi verkligen exporterar hörs allt mer sällan i riksdagen, säger hon.

– Alliansen är generellt mer positivt inriktad till försäljning av krigsmateriel. Det kan man bland annat se på att man inrättade en särskild myndighet som ska främja krigsmaterielexporten från Sverige, Försvarsexportmyndigheten. Man har satsat pengar på att skapa en myndighet som ska främja vapenexporten.

För att vara en nation som internationellt profilerat sig som ett fredsbevarande land och som tämligen ofta gärna lyfter fram att vi inte varit med i ett krig på över 200 år, är det intressant att observera att vi uppenbarligen inte har något problem med att bidra till krig.

Källor: DN, NY Teknik, Svenska Freds 

Jesper Shuja 

Hägglund har sett ljuset, HALLELUJA: Ingen tvångssterilisering

Lite glädjande nyheter för ett s.k. ”upplyst” samhälle. Göran Hägglund och KD har äntligen sett ljuset, HALLELUJA! Kristdemokraterna backar från sin högst dubiösa, för att inte säga ”omänskliga”, inställning om att människor som vill byta kön ska tvångssteriliseras (se SVTPlay). Helt klart en storvinst för ett demokratiskt samhälle och för de mänskliga rättigheterna.

Övriga regeringspartier har länge velat ändra denna lag, enligt Sydsvenskan, men KD har har tidigare satt stopp för en sådan utveckling. Enligt det kristna partiet har denna inställning bottnat i en oro över att människor som byter kön inte blir bra föräldrar. Enligt RFSL finns det ingen godtagbar forskning som skulle stödja en sådan tes. Det är dock inte alla inom KD som tycker att detta är en positiv utveckling. Tuve Skånberg, riksdagsledamot, anser att det är en bedrövlig nyhet och hänvisar till FN:s barnkonvention:

– Barn har rätt till både sin mor och sin far. Det kan inte vara barnets bästa att födas av sin mor som samtidigt är ens far. I stället för könsbyte blir det en könsdubblering, vi får ett tredje kön. Det måste utredas.

Personligen har jag länge tyckt att deras tidigare inställning har varit helt befängt. Vad som står detaljerat i FN:s barnkonvention har jag föga kunskap om. Likväl har jag svårt att tro att FN skulle stödja ett sådant ålderdomligt tänk. Någon som har mer kunskaper får gärna bidra med dem, hade varit uppskattat. Min uppfattning är att barn mår bra av att ha föräldrar som älskar dem och ta hand om dem, kvittar vilken konstellation som föräldrarna har. Sverige har redan ett ytterst mörkt förflutet med tvångssteriliseringar.

Men i slutändan måste detta ändå vara en seger för oss som tror på ett samhälle för alla. Ett samhälle som står för jämlikhet och jämställdhet, där kön, ras och trosuppfattning respekteras av alla.

Källor: Sydsvenskan, GP, DN, DN, SvD

 

Jesper Shuja

Och om jag inte vill pensioneras vid 65?

Pensionsdebatten fortskrider varav folk och politiska partier har en hel del skilda åsikter (Vill du få en kort översikt kring var de olika partierna ställer sig i frågan? Klicka här). Fredrik Reinfeldts idé om att förhöja pensionsåldern till 75 har minst sagt chockerat en del, det finns sprängkraft i hans infall.

Personligen vet jag inte var jag ställer mig i debatten, men jag ser ett problem i hur omgivningen tenderar att låta debatten bli ensidig. Just därför finner jag en frisk fläkt i Per Gahrton, ordförande i tankesmedjan Cogito. För 40 år sedan forskade han i frågan om rörlig pensionsålder. Han efterlyser en lite mera nyanserad bild av statsministerns utspel:

Tänk om Reinfeldt inte menar att alla ska tvingas jobba tills de fyller 75. Tänk om han menar att alla ska ha rätt att jobba till 75! Det vill säga att avgångsskyldigheten tas bort. Den idén är alltför viktig för att slaktas av den rödgröna oppositionen bara för att den tas upp av en moderat statsminister.

Han tar upp den mycket viktiga frågeställningen kring varje individs rätt att välja. Om inte alla vill pensionera sig när de är 65, eller bli tvingade när de är 67, ska de då inte ha möjlighet att bestämma det själva? Enligt artikeln har Sverige ett förflutet med åldersdiskriminering:

I detta avseende är faktiskt EU progressivare än Sverige. Enligt ett direktiv från 2000 förbjuds åldersdiskriminering och Sverige har fått kritik för att inte genomföra detta tillräckligt tydligt.

Rätten att välja borde vara självfallet i ett demokratiskt samhälle. Vill du pensioneras redan vid 60 bör det vara din rättighet. Samtidigt bör man bli varse om att ett sådant val leder till mindre inkomst i ljuset av dagens ekonomiska system. Lika viktigt är det att få lov att fortsätta arbeta efter 67 om du som individ mår bra av det.

Jag funderar över om alla ens vill pensionera sig?

 

Jesper Shuja